Dust + Scandinavian Race

I onsdag var jag, Tim och Maria och körde deltävling nr 3 i den danska MTB-serien Dust Cup. Det är en tävlingsserie från april till september med 11 deltävlingar på onsdagskvällar. I onsdags var det ca 300 startande i tävlingsklasserna, vilket är normalt…. Vi har kört denna serie de tre senaste åren och det är grymt kul och väldigt bra träning, med hård konkurrens. De danska världscupsåkarna är alltid där. Jag gjorde ett godkänt lopp och blev 19 totalt. Var den sista som släpptes ut på ett sista 5;e varv, men där punkterade jag tyvärr ( man kör 75 min + varvet klart).

På vägen hem så vinkade Maria åt tullarna på bron, vilket gav effekten att 5 min senare var vi stoppade på en motorvägsavfart med tre frågvisa tullare som letade igenom bilen. Man blir allt lite nervös, ttots att man inte gjort något! 

Helgen som gick var ett av årets tuffatse lopp, Scandinavian Race. Sveriges enda internationella lopp, och mitt första!  Fler proffslag och svenska landslaget, överhuvudtaget ett rikigt bra startfält! Jag känner mig i bra form och var laddad. Fick tyvärr inte i foten i pedalen i starten, vilket medförde att jag hamnade mitt i klungan. Såg Paul och Stillfors som satt fint på topp 30 och försökte ta mig dit några gånger. Men det gick bara inte!! Det gick så grymt fort hela tiden så jag orkade inte ta mig dit!

Det första varvet av 15 kan ha varit det snabbaste jag upplevt på cykeln. av de 13 km så kändes det som att jag stod upp på 11:an lika mycket som jag satt ned. Placeringarna skiftade lite, jag plockade lite i kurvor och backen och tappade ibland lite i kantvinden. Summan blev i stort sett att man var på den platsen man fick i starten, tyvärr.

När de stora kanonerna skulle skapa den avgörande avbrytningen på varv åtta så sprack klungan av ordentligt. Efter att ha tätat ett antal luckor framför mig tog kraften slut. Då var det bara att rulla i mål och ställa sig att langa. Det var i vilket fall årets hittills roligaste tävling. Just att få uppleva ett sådant motstånd och den höga farten som aldrig slogs av, det vill jag göra igen och då ska jag vara mer med!

I helgen väntar ytterligare en favorit, Kinnekulle! Jag hoppas att benen fortsätter samarbeta!

Pressrelease #2 Team Refero CK C4.se

Det är nu klart att Team Refero CK C4.se byter cykelleverentör till 2011.

Ny samarbetspartner och cykelsponsor blir till säsongen 2011; Trek Sverige.

Laget kommer att åka på den nya cykeln Trek Madone 5.5. Den är utrustad med SRAM Force och Bontrager-komponenter så som styre, styrstam och sadel.

”För mig har alltid Trek varit en av de absolut finaste cykeltillverkarna så vi är väldigt glada över det här samarbetet”, säger Patrik Jönsson, Team Manager. ”Vi, tillsammans med Trek Sverige, ser med tillförsikt på samarbetet som vi är helt säkra på kommer att gagna båda parter”.

En av Sveriges första race-klara Trek Madone 5.5, 2011.

Trek har länge satsat på att utveckla marknadens bästa racers, och går helhjärtat i satsningar både internationellt som nyligen i Leopard-Trek, och lokalt med Team Refero CK C4.se. Vi är glada att se att våra resultat av forskning och utveckling hjälper lag att vinna ute i världen. Vi på Trek Sverige är glada att även kunna stötta den svenska cykelsporten. Vi ser fram emot den nya säsongen och de resultat som kommer. ” Kaj Vestman VD Trek Sweden AB.

Findistans

Igår körde jag årets första distanspass på rena, isfria vägar! Så skönt att slippa isen, särskilt då jag aldrig orkade köpa dubbdäck…:-)

Jag, Tim och Maria letade upp merparten av backarna på Romeleåsen och körde ett riktigt fint distanspass. Vi var ute i 4:40 och sen var man härligt seg i benen. Vi åkte hem till mig och Maria där vi fixade egna semlor och kaffe som återhämtning. Sen bastade vi ett tag och efter det var jag ganska sänkt.

TV, dator och kvällsmat var sedan var jag orkade med i aktivitet för resten av dagen.

Det är ganska nära nu….

Pressrelease Team Refero CK C4.se, version 2011

2011 blir året då Team Refero CK C4 växlar upp sin elitsatsning och breddar laget avsevärt. Laget ser med tillförsikt fram emot sin andra säsong, som kommer attackeras både med bredare erfarenhet och fler cyklister. Laget är en blandning av nya och gamla elitåkare, samt flera före detta kompetenta elitcyklister på MTB. Foto: Tomas Torfgård ”Vi har fortfarande en del att lära, men vi kommer att satsa allt vi har”. ”Vi kommer även att ta vårt ansar som förening och lag genom att delta i alla lokala tävlingar, samt arrangera egna. Cykelsporten behöver goda förebilder för ungdomar, aktiva och blivande cyklister, meddelar laget i dagens pressmeddelande. Lagets främsta målsättningar för säsongen 2011 är Svenska mästerskapen och Svenska Cupen. Teamets huvudsponsor Refero Revision AB möjliggör satsningen och utökar samarbetet från premiäråret. Team Refero CK C4.se har även fin hjälp från Trek som levererar lagets cyklar. Truppen 2011: Andreas Caranelli Markus Warhed Andreas Korff Niclas Fagerlund Andreas Stillfors Patrik Paulsson Benny Sonesson Paul Wirenstedt Fredrik Olofsson Peter Liljebladh Jimmy Bodin Tim Nilsson Lagledare: Patrik Jönsson Ola Karlsson Team Refero CK C4.se´s Team Manager Patrik Jönsson kommenterar: Första året som lag i elitklungan gav oss mersmak. Vi hoppas att vi var en frisk vind och överraskade många, samtidigt som vi anser att det måste finnas en elitlag som representerar Skåne. Vi kompletteras nu våra lokala cyklister med lagspelare som kommer skapa en stark helhet. Refero Revision AB har valt att satsa på oss även 2011 ,vilket ger oss möjlighet att utöka vår satsning. Tack vare det kan laget växa till den kommande säsongen. Vi satsar vidare med ett större antal cyklister och ledare. Vi är nöjda och stolta över att framöver kunna presentera ett antal nya spännande samarbetspartners, som hjälper oss i vår satsning på väg mot toppen i Sverige.

Tävlat

Nu är oktober slut. Ingen mer vila, hopp-och lekträning och krogsäsong…Nej nu börjar allvaret med fokus på cykel. De senaste veckorna har jag faktiskt tävlat lite också. Ett ”långlopp” löpning (9 km!!), ett terränglopp löpning (12 km) och två cykelcrossrace. Ett i Danmark och ett i vår lokala träningstävlingsserie.

Alla racen har gått helt ok så jag känner att jag går in i vinterträningen på en något högre nivå än i fjol. Så nu ska det byggas! Till helgen åker jag till Kumla och CX-SM. Har inga hopp om placeringar, utan tar det som grym träning, socialt trevligt med Ola, samt lärande för vår egna deltävling i december,

Om det är någon som behöver köpa grejor, cykel eller bil, så har vi nu till salu.

En Cube Litening Super HPC (LVG), en Cube Reaction GTC Race (MTB) och en Trek 2.3 (LVG i AL). Dessutom säljer vi vår Honda Civic Diesel, världens roligaste bil!

Hör av er, bloggrea utlovas!

SM MTB Marathon

Jag har kört Snapphaneturen i många år och den är en av mina sbsolua favorittävlingar. Både den roligaste och tuffaste långloppsbanan och sen dessutom på hemmaplan. Till SM i år hade Tony & CO i Hässleholms CK gjort ett hästjobb och fått banan ännu bättre, med nya roliga stigar. Vädret såg länge ut att skapa en riktig lerfest, men sol och hårda vindar fredag och lördag fick banan att torka snabbt. Underlaget var nästan perfekt, fuktigt med några få lerhål.

Tyvärr så förstördes mina chanser till en bra placering tidigt i loppet. En krasch efter knappt en mil gjorde att jag tappade sista länken till täten. Efter det gick jag på max ganska länge för att komma ikapp, fick till ett bra samarbete med Benny Andersson och körde till slut ikapp vad som var kvar av andraklungan. Då var jag tyvärr ganska trött och fick betala priset sista 2 milen på tävlingen. Jag körde väl i samma fart som många andra, men i normala fall så är det på slutet jag är starkast och plockar placeringar.

Samarbetade med Tim sista biten och vi var väl ungefär lika trötta. Gick i mål på en helt ok tid, trött i hela kroppen, men det är inte kul att veta att man skulle varit längre upp. Särskilt inte på SM.

Det bästa/sämsta är att vurpan finns på film! Den ser löjlig ut dessutom. Tack ska du ha Andreas! 🙂 Jag vet inte vad som hände, mer än att jag gick rakt in i en sten istället för förbi och att jag slog i knät vilket gjorde riktigt ont. Onödigt! Kolla efter 04:10.

Inför lördag ska jag raka benen för sista gången den här säsongen. Dags för det mycket prestigefyllda KM i Tempo. Platt, grymt blåsig bana på 28 km. Grymt!

GM Landsväg Linje

Jag har ju glömt att skriva om helgens Götalandsmästerskap, jag körde linjet tillsammans med elit-teamet.

Vi körde ett jättefint varv på dryga 12 km 12 ggr. Varvet innehöll en halvlång backe, utförskörning, kantvind och cykelväg. Ett fint varv helt enkelt, om än lite väl lättåkt.

Vår taktik var att köra för Paul, men vi var lite underbemannade. Borås CA däremot var många så det kändes som att vi skulle få jobba en del.

De attackerade direkt och en kille gick loss solo. Vi jagade dock inte in honom direkt, då vi inte ville spela dem rakt i händerna och köra oss trötta direkt. Efter halva tävlingen var fältet samlat, men tyvärr var det bara jag och Paul kvar från teamet. Lite attacker kom och gick, men det kändes som om det skulle bli en spurt.

Tji fick vi. Med tre varv kvar gick en kille från Borås loss och han höll hela vägen hem, vann med 10 sek typ. Jag jobbade hårt för att hålla ihop resten av klungan, eller få loss Paul. Sista gången i backen brände jag allt för att hålla farten hög mot attacker. När vi nästan var uppe så attackerades det i alla fall och då var jag rökt. 4 km kvar till mål och ensam. Rullade in som tredje siste fullföljande på 11:e plats tror jag.

Det är verkligen kul att köra så här med en lagtaktik när man känner att man orkar göra nytta. Ser redan fram emot nästa år.

Helgen närmar sig nu snabbt och då är det dags för SM MTB Marathon i Hässleholm. Ett av säsongens största mål som jag haft siktet inställt på sedan vintern. Är dock lite osäker på formen då min kära sambo varit sjuk drygt en vecka och jag har en liten skum känsla i kroppen. Vi får se.

Snapphanetursbanan är tuff som den är med väldigt hög andel stigar. Väderprognoserna har lovat mycket regn fram tills söndag så det kan bli ett episkt hårt lopp med mycket lera. 75 km lerig crosscountry kommer att kännas!

Svanesund 3-dagars

Första gången som jag kör Svanesunds fina etapplopp. Ett mycket fint arrangemang som dessutom fick kanonväder. Etapplopp är riktigt kul då det inte bara blir cykel, utan även mycket socialt samkväm.

Fredag kväll och prolog. 1,1 km uppför en relativt brant backe i ett bostadsområde. På papperet min grej, brant backe. Dock inte i en prolog. Jag kan inte ta i tillräckligt hårt, eller så är jag bara bekväm. Blev typ 65 av 90 startande.

Lördag morgon var det dags för GP-lopp, alltid lika kul! Tyvärr inte den här gången då jag var med om min första rejäla vurpa på LVG. Vet inte vad som hände men plötsligt, på banans snabbaste parti, så ramlar cyklisterna framför mig och jag hinner bara tänka, detta kommer att göra ont! En fet vurpa och jag skrapade knän, höft, armbåge och rygg rejält. Hjämen kasseras och cykeln behövde en del kärlek. Med vila och mat så kunde jag ändå starta på kvällens tempolopp. Det gick dessutom ganska bra. 20 km på 28:30 på en helt vanlig linjehoj, inte ens pinnar. Förmodligen snabbast utan tempohoj, vilket känns kul. Måste kanske ha en sådan nästa år?

På söndagen så skulle sedan allt avgöras med ett linjelopp på 16 mil. Varvet mätte 18 km och skulle köras 9 ggr. En rejäl backe, ganska smala kurviga vägar och en del sidvind. Ett riktigt roligt varv även om det var lite mycket trafik. Jag hade inga som helst problem med att sitta med i klungan och tog dessutom en del attacker för att hålla ihop klungan så att Paul kunde förbättra sin placering i totalen. Kändes kanon. På de två sista varven var både jag och Paul ganska aktiva för att dra ut det som var kvar av klungan. Platta spurter är ännu inte min grej så jag rullade in på 30:e plats av drygt 60 fullföljande. Trött och nöjd.

Igår vilade jag då kroppen var rejält sargad av kraschen. Känns som om det kom nu i efterhand då jag slappnade av. Idag har jag sedan kört ett hårt löppass på terrängtävlingsbanan i St Hans backar. Levererade riktigt bra tider trots en öm kropp så höstformen är kvar. Nu ska bara LVG- säsongen avslutas med GM i Åstorp.

Sedan är det dags för ett av säsongens stora mål. SM Marathon MTB i Hässleholm. Snapphaneturen är Sveriges stigrikaste långlopp och jag kan efter flera provkörningar i år konstatera att banan är helt perfekt prepererad med några nya partier. Kommer blir grymt kul och jobbigt.

Anmäl er och upplev ett riktigt långlopp!!

Post Cup Hilleröd

Deltävling 4 i Post Cup, den danska LVG-cupen. Många riktigt starka lag, med många heltidscyklister.

Team Designa Køkken Blue Water, Team Concordia Forsikring, Team ABC och Team Designbrokers. I løbet deltager også en række svenske ryttere. Så stod det på hemsidan för Post Cup inför i söndags. Jag vill dock säga att vi i Team Refero CK C4.se mer än deltog!

Loppet gick i Hilleröd utanför Helsingborg och bestod av 8 varv á 18,2 km och sedan 7 varv a 4,2 km, totalt 178 km. Ett tufft varv i böljande landskap med en del korta backar som tog ut sin rätt. Men det var framför allt sidvinden som fällde avgörandet. I sidvindspartierna satt man och körde allt vad man orkade på 53-11 och bara tänkte “fram tills nästa korsning, det går fint”. Man längtade tills backarna för där kunde man vila lite.

Det svenska elitfältet håller nog nästan samma höga klass i år, men de är så många fler i Danmark så det attackeras konstant. Det gick sinnesjukt fort bitvis. Riktigt kul!

Krisse visade direkt att han ville vara med. På andra varvet gick han med i en utbrytning som varade till 5:e! De hade ett tag nästan 3 min på oss i klungan. Imponerande! När klungan väl återsamlades så hade han bränt ganska mycket krut där och kände sig sliten. Sedan gick loppet vidare med konstanta attacker som hämtades in och det var där någonstans som klungan började bli riktigt liten. Det var då jag åkte av någonstans på 7:e varvet.

Krisse satt med i den decimerade klungan när småvarven började. Då var en grupp på 6 personer loss, men bl.a. den kommande vinnaren. Med tre varv kvar så hände tyvärr något konstigt, då hela klungan plötsligt slutade cykla i protest mot poängberäkningen. De stora namnen sa “stopp” och sedan var det inte att tänka på att cykla. De skrek och gormade och förmodligen hade man blivit nerklubbad om man försökt fortsätta.

Snöpligt slut på en fin tävling men vi åkte alla hem ganska nöjda. Vi hade åter visat att vi kan och även för oss som till slut åkte av klungan så kändes det bra. Det var många cyklister som fick problem mycket tidigare och det är väldigt uyvecklande att köra så hårda tävlingar.

Nästa helg blir det Finnmarksturen. En favorittävling som jag både hatar och älskar! 🙂

Reality check

Jag kan nu med äkerhet säga att min form är ordentligt på gång, att jag körde bra på mitt första SM LVG och att jag ska spöa järnet ur alla på Ränneslättsturen och MTB-SM. De två närmsta tävlingarna för mig nu är nämligen MTB. Igår tränade jag dessutom stenhårt GP på A3 och jag, Krisse och Macke kunde pressa varandra ordentligt.

På SM i LVG satt jag med i klungan tills vi gick ut på varning inför varv 5 av 6. Då attackerades det som vanligt i langningszonen och det blev hårt. Då uppstod det dessutom en krasch framför mig och vi stannade av, blev en grupp som tappade kontakten. Vi lyckades dock kämpa oss ikapp lagom till backen, där det så klart gasades för fullt igen och då var det kört. Vi blev då en grupp på 5 personer som hjälptes åt för att gå i mål. Skönt att gå i mål på mitt första SM där så många bröt. Det enda som är surt är att jag vet att jag suttit med längre om jag bara sluppit kraschen ut på varvning.

Ibland händer det dock saker som snabbt får en att tänka på annat. Tänka på vad som egentligen spelar roll. I tisdags natt så gick en nära vän och släkting bort. Han var frisk efter behandlad cancer, men den kom tillbaka och sedan gick allt på tre veckor. Hemskt jobbigt och svårt att förstå.

De närmsta veckornas tävlande kommer nu så klart att styras efter hans bortgång. Beroende på när det blir kapellvisning och begravning så kan jag och Maria kanske inte åka på varken MTB-SM eller Kortbane-SM. Kanske orkar vi inte tävla alls, vi får helt enkelt se.

Det känns trist när formen nu är så bra, men det känns som obefintliga problem i sammanhanget.

Ta hand om varandra, vi hörs!