Höstvärk

Traditionens kraft är stor, framför allt på muskler. Nu på hösten, när tävlingssäsongen är slut, så får jag ju värk av allt möjligt. Jag kan aldrig föreställa mig att det har med förändrade rörelsemönster att göra heller… 🙂

Löpningen håller jag igång året runt så den ökar jag bara utan särskild smärta. Värre är det med rullskidor, gym och springande/släpande av cykel (cykelcross). Hitter nya muskler just nu. Har dessutom börjat cykelpendla till jobbet, 5 mil ToR dagligen. Jag är konstant öm någonstans.

Jag är nöjd med säsongen men det är också skönt att den är slut. Nu kommer jag bara att träna för att ha roligt ett tag. Den enda cyklingen blir förmodligen jobbpendlingen, samt lite cykelcross som träningstävlingar. Jag avslutade starkt med att vinna KM i MTB. Tyvärr så bröt min enda ”riktiga” motståndare, Crisse, så det blev en ensam tävling då de andra inte hängde med.

Som grädde på moset lastade jag och pappa 18 kubik ved i helgen. Det känns faktiskt i ryggen idag.

Ikväll ska jag köra löpteknik, på onsdag blir det intervaller på rullskidor och på torsdag gym. Happy days!

Annons

Mallis i siffror!

Alla gillar ju siffror, statistik kan jag själv läsa i evigheter.

 * 12 dagar på plats

* 11 träningsdagar

* 1 vilodag

* 15 träningspass

* 52 träningstimmar

* Massor av mil, höjdmeter, bars, gel, espresso och baguetter med Seranno-skinka.

Den flinke räknar snabbt ut att vi körde dubbla pass 4 dagar av 11. Orsaken stavas intensitet. Jag och min tränare såg det som viktigt att inte bara samla mil och timmar så nära tävlingssäsongen, utan att framför allt höja farten.

Dubbeldagarna körde vi  först ett stenhårt intervallpass på förmiddagen, exempelvis 3-4:or eller backintervaller. Väl tillbaka på hotellet blev det lätt lunch och vila med benen högt. Sedan på eftermiddagen körde vi ett lugnare distanspass med fokus på teknik. Jag gillade verkligen det upplägget. Ofta blev passen något längre än vad schemat sa, men det berodde mest på den inspirerande naturen.

Rekordpasset blev dag 8. Då körde vi 8 h, varav vi cyklade drygt 7 h. Vi fick ihop ca 2500 hödjmeter, hur många mil vet jag tyvärr inte. Överhuvudtaget var hela resan fantastisk. Backar med serpentiner som tar över 30 min till toppen, I love it!

En 19-timmars vecka följd av en 33-timmars vecka, med hög intensitet, har känts i kroppen. Jag har nu tränat lugnt för återhämtningens skull. Vilade först 3 dagar för att sedan starta försiktigt och har nu under påskhelgen kört de första hårda passen. Naturligtvis i solsken och korta kläder! Våren i Skåne är fin! Det känns ok i kroppen, om än fortfarande lite segt.

Det blir tyvärr inget av med Mjölby/Borensberg för mig i helgen. En nära kompis har dop för sin son i Uppsala och i kombination med att min cykel kanske kommer på torsdag, så står jag över. Premiären för min del blir därför Kattegattstouren helgen efter.

Jag fortsätter nu med min tunga träning i stort sett hela maj ut, jag ska inte vara riktigt snabb än på ett tag. Ikväll blir det backlöpning.

Baj baj

Tillbaka på vintercykeln

I tisdags var jag tilbaka i Skåne och därmed var det dags för årets första cykelpass. Körde långa intervaller i svagt lutande backe (allt här blir svagt lutande efter en tid i Jämtland). Kändes bra och kunde trycka på helt ok. Hem och bytte till torra kläder och sen blev det skridskoåkning med familjen  på sjön. Skönt att kunna cykla och åka skridsko hemma, i minusgrader.

Igår körde jag 1,5 h rullskidor. Gick bra men sjukt tråkigt att gå tillbaka till rullskidorna, efter den långa perioden på riktiga längdskidor. Att det dessutom var halt gjorde det inte roligare. Jag känner att streakingen gjort nytta, betydligt högre fart i kroppen nu än före jul. Det ska jag bygga vidare på fram till Vasaloppet. I helgen ska jag dessutom göra ett försök mot mitt personliga rekord på 10 km löpning, på den backiga milen i Skrylle. Det känns som om det kan gå!

Ikväll ska jag köra långa intervaller på testcykeln i förrådet. Den har jag saknat under de senaste tre veckorna, nu är det dags att börja nöta mer och mer på den. Bara 14 veckor tills säsongen börjar nu!

Håll förresten utkik efter min sammanfattning av säsongen 2008, den kommer så småningom.

So far so good

Min ”streaking” går än så länge bra. Som vanligt när jag inte kört längd på ett tag så får jag ont i vad som verkar vara helt hya muskler. Helhetsbelastningen av längd går inte att simulera med något annat, inte ens rullskidor, så man får lite ont. Hittilss har jag kört så här.

26 december: Längd i 1 h 10 min, ”snabbdistans” för att komma in i åkningen.

27 december: Längd i 1 h 15 min, långa intervaller och ganska tufft.

28 december: Löpning i 1 h, som återhämtning med några längre backintervaller i mitten.

29 december: Längd i 3 h 15 min som långdistans. Var rejält trött efteråt.

30 december: Längd i 1 h, skate som återhämtning.

31 december: Längd i 1 h 15 min, långa intervaller, tufft.

1 januari: Löpning i 1 h 10 min, som återhämtning med långa backintervaller i mitten.

2 januari: 1 h 10 min längd, långa intervaller, riktigt hårt och bra.

Utöver träningen har jag även åkt telemark, 2 heldagar i helt fantastiskt före och massor med fin snö! Vädret har dock varierat kraftigt, så än så länge bara 2 dagar. Telemark är rena (roliga) styrketräningen för mina cyklistlår. Det blir lite halvtungt att träna på kvällen, men det går!

Som ni ser så fokuserar jag på framför allt långa intervaller. Korta blir helt enkelt lite för tekniskt på längd och dessutom är det rätt tidpunkt på året för långa intervaller. Det blir inte heller särskilt många timmar i boken, jag kör sällan över 1 h 15 min, men det behövs inte på längd, för man blir trött ändå. Det är grymt skönt att ladda på i backarna när man har fäste och tekniken fungerar och man blir som sagt trött, skönt!  Imorgon blir det veckans andra distanspasset, antingen en heldag som fjälltur, eller 3-4 h i spåret. Sedan är det bara söndagen kvar innan vi flyger hem måndag morgon. Då kommer jag ha kört 10 dagars hård träning i sträck. Ska blir kul och se resultaten sen.

Jag gör nämligen framsteg. Mina tider på en klassisk mil bättre än någonsin, trots att jag nu är rejält tung i kroppen och hittills inte gått för fullt. Även löpningen känns lätt och snabb, trots att det är återhämtningspass. Enda orosmolnet är min rygg som värker rejält. Fast det är nog inte så konstigt med tanke på den ökade dosen längd, förmodligen bara en sträckning/överbelastning.

Hugo: Fina planer för 2009! Men var är cykelloppen? 🙂

Malin: Det är verkligen lyx, även för oss!

Pappa: Detta är semester för mig, det vet du! Att kunna fokusera på det man tycker mest om.

God fortsättning till er allihopa!

/Längdlöparen

Streaking

Jag vet vad ni tänker, men nej, det har inget med inget att göra med varken stripp-poles eller efterblivna fotbollssupportrar.

Tjänsteresan till Örebro slutade precis där jag var rädd för att den skulle sluta, i sjuksängen.  När jag vaknade på hotellet fredag morgon så rev det så där lite härligt i halsen. Dessutom, är man inte sjuk när man sätter sig på ett X2000 där 90% snörvlar och nyser, så blir man.

Förkylningen hängde i ganska länge, så först i torsdags, 11/12, drog jag igång igen. 7 dagars träningsuppehåll, det var länge sen sist!

Första passet blev långa intervaller på TC, det var jobbigt. På fredag kväll blev det  rullskidor, lördag ett rejält distanspass löpning och söndag ett fint distanspass MTB, mestadels i skogen. Otroligt kul med riktigt MTB igen, trots all lera! Fast jag hade hellre kört det i snön.  Att starta försikigt efter sjukdom är inte riktigt min melodi, håller det så håller det.

Efter fyra hårda dagar passade jag på att vila under måndagen, f ör att sedan köra igen på tisdag. Körde då ett stenhårt pass på min TC, och satte nytt Watt-rekord så här långt denna vintern, kändes grymt skönt. Fantastiskt vad snabbt man kan få kroppen på banan igen efter ett uppehåll.

Jag kommer köra stenhårt nu fram tom juldagen, efter vilken jag sedan vilar två dagar. Åker till Åre natten 25/12 och väl där uppe börjar ett fint träningsläger. 14 dagars semester med fokus på seriös slacking, bra träning, fin natur, god mat och dryck, samt massa skidor, både längd och utför. Det är så skönt att slappna av en period och helhjärtat ägna sig åt att må bra, något jag alltid gör när jag är i Åre.

Ska prova ett ny-gammalt koncept som jag inte kört på ett tag, det som i löparvärlden populärt kallas för ”Streaking”. Det är ett begrepp för  ”att  springa varje dag” och är en populär metod om man stannat av i utvecklingen.

Distans, tid, fart och pass varieras natutligvis, men man har en ”lägsta-distans”. Jag tycker metodiken går bra att  använda oavsett idrott och kommer under min julsemester kombinera den på löpning och längdskidor. Minst ett pass vaje dag, aldrig under 5 km, vilka kommer att varieras friskt mellan distans, intervaller och teknikträning. Jag fokuserar på smart streaking, jag ska helt enkelt bli snabbare. Därför har jag satt upp delmål som rundor, tider, nyckelpass, dvs. kvantifierbara riktmärken.

Jag kommer att redovisa det i efterhand så ni får se. Perioden avslutas hemma i Skåne, allra sist med tester för att känna av farten i kroppen.

Ändrade planer

är en del av varje vardag, även på noggrant planerade tjänsteresor. I onsdags var det ju tänkt att jag skulle köra TC. Vad jag inte visste var att Ola varit sjuk och det var hans sista dag i vila, så det blev snabbt ändrade planer. Stack istället iväg på ett kort, men relativt hårt, löppass kl.21:15 (!). Jobbade sent helt enkelt.

 Bild på mig från CX-cupen i Jönköping, Sportklassen, foto Lasse Persson.

Skam den som ger sig. Det blev istället TC igår, dessutom med extra mycket sällskap. Jag, Ola, Mathias, Andreas och Sara körde allihopa samtidigt i Ljungstugan, Almy IK. Trevligt, tack för det!

Samma tävling, samma fotograf, annan höjdskillnad.

Jag blir så tävlingssugen av alla bilder från CX-cupen! I helgen är det dessutom X-duathlon i Danmark och jag kan inte köra! Surt.

(SJ) Prioriterad

SJ Prio heter stamkundsprogrammet hos SJ. Äntligen så blev även bloggen åter prioriterad. Lite humor att den blir det när jag är hemifrån. Sitter just nu på mitt andra-prioriterade hem för hösten, X2000, åter på väg till Örebro och vår fina Risifrutti/Ekströms-fabrik. Där ska jag bo på mitt tredje-prioriterade hem för hösten, Scandic.

Det fungerar oväntat bra att kombinera ett jobb med mycket resor med ett hårt träningsprogram. Var ganska orolig när jag blev erbjuden den nya fina tjänsten. Jag är väl medveten om att mitt tävlingssinne lyser igenom lika starkt på jobbet som på tävlingsbanan och jobbar ju som sagt på en förhoppningsvis lyckad karriär bredvid mitt idrottande. Som ung driven civilingenjör får man dessutom ibland vara beredd på att jobba mer än sina 40 h per vecka.

ALlt har hittills gått utmärkt och saker är inte svårare än vad man gör dem. I väskan ligger just nu både löparskor och cykelskor. Förhoppningsvis blir det TC med Ola ikväll i Almby IK´s lokaler och imorgon blir det då löpning, kanske stavintervaller i Kilsbergen, vad säger du Ola?

Mycket blir faktiskt lite lättare på hotell. Full fart på jobbet fram tills 17, sen träna totalt 2 h och sen kan man sätta sig på hotellrummet och jobba igen. Trött i kroppen men fräsch i huvudet. Jag är effektivare då än om jag sitter hela kvällen. Jag kan verkligen rekommendera att bryta av en arbetsdag med ett träningspass, syre är bra för hjärnan!

Jag tänkte i dagarna presentera ett urdrag kring en typisk jobb- och träningsvecka, för jag vet att det finns de som undrar hur man ska lägga upp saker och ting för att hinna med. Jag har inte i närheten av en lika stressad vardag som småbansföräldrar, men jag jobbar mer än många föräldrar och vet en del kring hur man kombinerar jobb och elitidrottande.

Jag kan redan nu avslöja en av de två visdomsfulla meningar som min tränare gett mig och som jag lever efter:

Träna hårt och softa soft!

Tjänsteresa på språng

Blev nyligen projektledare för ett ganska stort projekt på jobbet, vilket naturligtvis är väldigt kul, men som också innebär att jag delvis, igen, får uppleva hotelldöden. Kanske lite för ofta. Det handlar om att implementera en ny metod på företagets samtliga produktionsanläggningar, så det kommer att bli lite resor. Det är dock kul och dessutom bra timing. Jag hade inte uppskattat det på våren eller sommaren pga tävlingar och dylikt, men nu på hösten är det lättare att variera träningen på annan ort.

Träna på annan ort var precis vad jag gjorde igår. Åkte hemifrån mot Örebro 04.30. I just Örebro har jag mycket bättre möjligheter att slippa hotelldöden, då jag har några bra kompis där. Efter jobbet så mötte just Ola upp mig utanför hoteller och så stack vi iväg på en kombinerad och andfådd skvaller/löptur. Det kändes att Ola var starkast för dagen, samt att jag tagit en veckas vila i samband med flytten. Den sista kvarten på de 50 minutrarna kom jag i alla fall igång hyfsat, så nu ser jag fram emot att ta tag i träningen igen.

Efter löpningen hann jag med både dusch och stretch. Just stretch är vanligtvis inget jag prioriterar, så visst finns det fördelar med hotell. Efter det en pastasallad på stan och sen stack jag hem till Ola för att kolla in hans nya lya. Den var mycket fin och kaffet var gott, tack för en trevlig kväll!

Tillbaka till hotellet, ducka för de ful(l)a tyskarna i entrén och direkt i säng för att vara på fabriken 05:50. Skönt.

Nu sitter jag på X2000 och kommer förhoppningsvis vara hemma till 22:45. Måste säga att jag lärt mig uppskatta tåg framför bil. Jag kan jobba/surfa/sova och slippa köra på älgar och annat dumt. Just X200 fungerar bra och är bekvämt. När jag gick på tåget ikväll så fick jag första känslan av riktig höst/vinterluft. Dessutom ångade andedräkten, äntligen! Så imorgon ska jag dra på mig rullskidorna och framkalla träningsvärk.

Är det någon som inte längtar efter snö!?

Se ya!

SCF – igen…

Vad ska man säga, old news kanske? Vaddå old news kanske någon enstaka (ej cyklist) säger? Jo, att SCF är ett pajasförbund. Jag vet inte vad som hänt, eller vem som är mest skyldigt, men enligt mig så kvittar det. Har Svenska Cykelförbundet verkligen råd med en ”maktkamp” just nu?

Förbundsordförande Anders Björklund avgår.

Det vore mycket bättre om de la krutet på nyrekrytering och vidareutveckling av sporten, nu när de sportsliga och mediala framgångarna avlöser varandra. Det är vi inte bortskämda med. Därför är det också risk att det försvinner lika snabbt som det kom, så vi borde passa på. Jag har framfört åsikter till mitt regionala förbund, som jag bett dem föra vidare, och jag hoppas att fler gör samma sak.

Ikväll ska jag annars plocka ut tävlingshojen för första gången sen misslyckandet i Varberg. Åstorps CK anordnar träningstävling och klubbmästerskap på samma gång, så jag tänkte infiltrera lite.

Igår körde jag löpintervaller, hårda tior, vilket känns i benen idag, så nu ska det bli skoj att köra skog igen. Snart är det ju dags för säsongens avslutningshelg, där jag tänkte vara snabb!

Vi ses i skogen!

Alternativ cykelträning på snö

Tillbaka full av energi och som vanligt fullt uppdaterad. Trots semester så följer jag alla de bloggar jag normalt läser. Allt från elitcyklister och multisportare till skolkompisar, norrlänningar, motorcykelfantaster, triathleter och andra nissar.

Själv har jag varit på hemligt träningsläger i Åre. Vi åkte upp natten till långfredagen och flög hem i söndags, 10 dagar senare. Bortser man från värme, sol, landsvägscyklar, hotellfrukostar och något högre berg så är det väldigt likt de träningsläger som så många elitcyklister just nu bedriver i Italien, på Mallorca m.m. 🙂

10 dagars avkoppling där jag har laddat batterierna och fått mycket bra träning. Dock inte en meter cykel. Att enbart träna på snö, ofta efter en dag av telemark eller/eller topptur, och sedan avsluta dagen med en folköl i bastun, eller ett glas rött till god mat, det mår vi alla bra av. Det senaste (och effektivaste?) är intervaller på skateskidor. Tycker ni att 4*4 är jobbigt på TC:n? Det är en barnlek mot att köra 4:or eller 5:or på skateskidor! Sen finns det många fina löpbackar i Åre.

Som tur är har även allt bra, som semester, ett slut. I måndags var jag åter tillbaka till jobbet och förvånande nog så var det ingen annan som skött mitt medans jag varit borta. Alltså bara att hugga i. Det bästa med att vara hemma igen är kanske att åter börja träna cykel, läs testcykel.

I måndags brände jag av ett stenhårt intervallpass på nämnda stålhäst, det var otroligt jobbigt. Första passet efter längre cykelfrånvaro brukar kännas lite extra, trots stigande form. Antar att musklerna ska vänjas. Orkade dock genomföra passet på ett bra sätt med fina pulsvärden, där lungorna bitvis hälsade på uppe i halsen. Så när de ändå var på väg ut passade jag på att rengöra ordentligt så de är välsmorda inför tävlingspremiären om 2 veckor.

Igår körde jag ett tempopass löpning med taktiskt inlagda spurt- och backblock. Kändes kanon även det. Livet över 90 % är härligt. Idag blir det lite lugnare. Aktiv gång, kanske med stavar, som sedan följs upp av bålträning och stretch. Fint återhämtningspass så jag sedan kan ladda igen på torsdag och resten av veckan.

Ses vi i Kattegatt?