Sent omsider, dagen före, kände jag mig frisk i hela kroppen. Huvudet kändes inte längre tungt och febrigt. Var ute på en kort löprunda på 40 min för att få igång kroppen, flåset och benen igen. Gött, nu kör vi!!
Upp 03.15 för frukost, städa rummet och packa ihop det sista. 04.00 körde vi in till Mora och 05.00 satt vi på bussen mot startplatsen Sälen. Förväntansfulla, nervösa, åt och drack lite långsamt trots att man var mätt så det tog emot. Precis som det ska vara alltså. Väääärldens kö 2 mil innan Sälen, 07.00 kom vi av bussen. Hämtade skidorna finvallade var de, slängde duschväskan på rätt lastbil, lämnade skidorna i startledet och värmde upp det sista. Var iof sig varm av springet fram och tillbaka.
Insåg redan vi starten att det här kommer bli svettigt. -1 grad celsius, varmt! Jag är inte direkt kall av mig i kroppen heller, det blir att dricka så fort möjligheten ges tänkte jag. Kroppen kändes ok även om den där formtoppade farten och känslan inte fanns, det var iof sig inte heller väntat.
Starten var på samma gång det coooolaste och drygaste jag upplevt i tävlingssammanhang. Sjukt mycket folk och i backen efter starten (som är mycket brantare och längre än vad som syns på TV) stod det helt stilla. Efter var serpentinböj så tänkte man, nu är vi väl uppe, men icke! De tre första kilometrarna tog 1. 10! Helt otroligt. Det hade varit en fin backe att trycka på i, då skulle ”stakgubbarna” fått åka av, om man varit där framme, inte där bak och stått och trampat av otålighet. Vi gick, lååångsamt hela vägen upp…
Loppet blev tungt, tyngre än jag trott. Ganska snabbt var det plusgrader och snön mjuk, vilket medförde att det fanns inga spår överhuvudtaget, bara en enda sörja. Jag körde hårt de första milen för att köra om så många som möjligt och få lite spår. Det funkade hyfsat. Efter Evertsberg, halvvägs, vallade jag om fästet och fick äntligen lite spår att åka i, inte fina, väldigt mjuka, men än dock spår. Sista halvan gick därför bättre, men ändå tungt. Jag är ingen stakare, jag vill ha en tuff, backig bana. I de få backar som fanns flög jag förbi alla, men sen stakar de ifatt mig på att plattåkning. Som cyklist har man inte de starkaste armarna, om än uthålliga.
Åkte in på 08.41, hyfsat nöjd. Missade mitt mål på effektiv åkning under sju timmar, men under normala förhållande hade jag klarat det. Placering 6432. Tydligen var det de tyngsta loppet på många år och rekord både i antal som bröt och långsam segertid. De fick förlänga reptiderna för att kunna transportera hem alla…. Så lite nöjd är jag ändå med mitt första Vasalopp.
Mina tankar går till Maria som tvingades bryta pga att farten inte var som den brukade, hon hade fått jaga repet hela vägen och riskera bli sjuk. Det är det inte värt, men jag vet hur sur och besviken man blir av att bryta något man laddat så länge för.
Träna smart, säsongen är nära!
/Patrik