Den som gapar över mycket…

Ja, det verkar som om jag får vad jag hoppades på. Morgondagens Snapphanetur kan nog bli minst lika grisig som 2006. Här i Lund har regnet fullkomligt öst ner hela dagen, det håller faktiskt fortfarande på. Tror det började någon gång kring 03 inatt. Det finns ingen anledning att tro det skulle vara annorlunda i Hässleholm, 6 mil bort.

Banan är allt annat än regntålig, det blir lera och grus av det värsta slaget. Sliter ner både cykel och ork, känns som att cykla med punktering, det blir fint det här. Kanske kan min febless för regn och lera ha med min tid i Norrland att göra, men troligast är att gott om cykel- och multisportupplevelser i fruktansvärt väder, har varit härdande. Jag tappar helt enkelt inte lika mycket som många av mina konkurrenter, varken i fart eller humör.

Jag tycker väldigt synd om Fredrik Kessiakoff idag. Han ville så mycket och hade laddat i stort sett hela säsongen. Väldigt tråkigt, nu när cykel desutom fått lite utrymme i media. Fast alla vi som kallar oss elitidrottare vet hur det är. Har man en dålig dag så går det bara inte. Det måste han ha haft, det lät även så i intervjun på TV.

Däremot var det kul att se även Emil på topp 15 första varven. Att han sedan föll tillbaka var väntat, och en 35:e plats i sitt första OS är inte fy skam.

Rykten säger att Fredrik varit något besviken på sitt lag och uteblivna löften. Det verkar även som om han är sugen på att testa på LVG på högsta nivån, om rätt lag visar intresse. Det vore kul att se, han skulle garanterat hävda sig bra även där!

Nu hägrar sängen.

Kung Gustav, svenskt stål biter!

– ”Jag skulle aldrig vilja göra om det här loppet. Aldrig, säger Gustav minuterna efter bragdloppet”

Säger man så efter sin karriärs dittills största framgång, då har man verkligen tagit ut sig. Som många av oss vet, handlar elitcykling mycket om att kunna lida. Både på tävling och träning. Det är Gustav Larsson från Småland en av de absolut bästa i världen på!

Återigen satt jag framför radion, den här gången på jobbet, och skrek mig hes. Han var ju helt överlägsen uppför, körde in över 30 sek på världsmästaren Cancellara och knäckte totalt Contador. Att sen F. Cancellara var för stark/galen/tung i utförskörningen var relativt väntat. Där är det få, om någon, som slår honom.

Sista mellantiden:

1 Gustav Larsson (Sweden) 49.52
2 Fabian Cancellara + 6 sekunder

I mål:

1 Fabian Cancellara – 1.02.11
2 Gustav Larsson – 1.02.44, + 33 sekunder

Det är otroligt roligt och väldigt imponerande. Nu kommer våra två första medaljer från cykel, precis lite av den positiva publicitet som cykel så väl behöver. Jag märker det direkt på exempelvis jobbet. Folk kommer och frågar mig hur det gick till, hur man tävlar osv.  Då är det extra synd att media dels hatar cykelsporten , dels åter igen beskriver det som en superskräll, närmare en bragd.

För mig var Gustav en av kanske 10 cyklister som hade chans på pallen, om han fick en bra dag. Det fick han verkligen. Skriv inte ner Gustavs glädje eller prestation genom att prata om skräll eller bragd. För oss insatta är det välförtjänt och något han har kapacitet för. Snart är det VM…

Prat om skräll och bragd kan ju vara smickrande, men när kvällstidningarna direkt börjar plocka billiga dopingpoäng genom finurliga rubriker, då blir jag less. Sveriges största kvällstidning hade rubriken ”Hjälten fast i dopingtest” överst på hemsidan, minuter efter loppet. Anledningen var att det tog Gustav två timmar att ”kissa i burken”. Pinsamt Aftonbladet! Prova själva och kissa på beställning, efter en sådan drabbning. Antagligen fick de kritik, för rubriken byttes senare. Även en otroligt dåklig påläst krönikör på Sydsvenskan drar sitt strå till stacken. Faktabaserad kritisk granskning verkade inte riktigt vara hennes grej.

Ikväll har jag cyklat vilse i 1,5 h, sen körde jag 6-minuters intervaller i Bokskogen. Härligt trött efter det.

Stjärnornas helg

I helgen är det framför allt två personer som imponerat på mig, båda är cyklister. Emma Johansson, Härnösands CK och Fredrik Ericsson, CK Cykelcity. Vilka idrottare!

Emma tar den första OS-medaljen för den svenska truppen och den första svenska OS-medaljen för damer på cykel, någonsin! Ett STORT grattis!

Hon gjorde ett taktiskt perfekt och ett mycket starkt fysiskt lopp. Jag, Tim och Maria satt och skrek oss hesa i klubbussen på väg hem från Ludvika, gåshud är bara förnamnet! Sen tycker jag att media lite orättvist målar fram det som en skräll, för det var det inte. Ett vunnet silver! Så stort för henne och svensk cykel, hoppas det blir lite mer positiv publicitet nu. Det är bara synd att det ska krävas en söt, liten tjej för att det ska hända något.

Den andra personen kan man inte annat än imponeras av. Lördagens Finnmarkstur var en uppvisning av Sveriges just nu bästa allroundcyklist, Fredrik Ericsson. Vilken form och vilken styrka. Jag gör ett bra lopp på Finnmarksturen, men får ändå stryk med drygt 20 min. Han vinner framför OS-cyklisten Emil Lindgren och slår nytt banrekord. Underlaget var inte optimalt.

Kan inte någon ge honom ett proffskontrakt i ett lag och i ett land där han trivs, så vi slippet slåss med honom på hemmaplan? I början av loppet fick han problem med cykeln och stannade i kanten. 30 sek senare susade han förbi hela tätklungan i dubbel hastigheten och återtog sin position, längst fram. Kan man annat är grina? 

Jag återkommer med min racerapport.