Dust + Scandinavian Race

I onsdag var jag, Tim och Maria och körde deltävling nr 3 i den danska MTB-serien Dust Cup. Det är en tävlingsserie från april till september med 11 deltävlingar på onsdagskvällar. I onsdags var det ca 300 startande i tävlingsklasserna, vilket är normalt…. Vi har kört denna serie de tre senaste åren och det är grymt kul och väldigt bra träning, med hård konkurrens. De danska världscupsåkarna är alltid där. Jag gjorde ett godkänt lopp och blev 19 totalt. Var den sista som släpptes ut på ett sista 5;e varv, men där punkterade jag tyvärr ( man kör 75 min + varvet klart).

På vägen hem så vinkade Maria åt tullarna på bron, vilket gav effekten att 5 min senare var vi stoppade på en motorvägsavfart med tre frågvisa tullare som letade igenom bilen. Man blir allt lite nervös, ttots att man inte gjort något! 

Helgen som gick var ett av årets tuffatse lopp, Scandinavian Race. Sveriges enda internationella lopp, och mitt första!  Fler proffslag och svenska landslaget, överhuvudtaget ett rikigt bra startfält! Jag känner mig i bra form och var laddad. Fick tyvärr inte i foten i pedalen i starten, vilket medförde att jag hamnade mitt i klungan. Såg Paul och Stillfors som satt fint på topp 30 och försökte ta mig dit några gånger. Men det gick bara inte!! Det gick så grymt fort hela tiden så jag orkade inte ta mig dit!

Det första varvet av 15 kan ha varit det snabbaste jag upplevt på cykeln. av de 13 km så kändes det som att jag stod upp på 11:an lika mycket som jag satt ned. Placeringarna skiftade lite, jag plockade lite i kurvor och backen och tappade ibland lite i kantvinden. Summan blev i stort sett att man var på den platsen man fick i starten, tyvärr.

När de stora kanonerna skulle skapa den avgörande avbrytningen på varv åtta så sprack klungan av ordentligt. Efter att ha tätat ett antal luckor framför mig tog kraften slut. Då var det bara att rulla i mål och ställa sig att langa. Det var i vilket fall årets hittills roligaste tävling. Just att få uppleva ett sådant motstånd och den höga farten som aldrig slogs av, det vill jag göra igen och då ska jag vara mer med!

I helgen väntar ytterligare en favorit, Kinnekulle! Jag hoppas att benen fortsätter samarbeta!

Annons