Finnmarksturen

Favorittävling – hattävling. 112 km skog och grus. Långt, hårt, backigt och en grymt fin bana. Sveriges äldsta, och enligt mig, bästa, MTB-långlopp.

Starten gick bra och jag satt med i täten utan några problem. Det kändes tom lusigt i början. Vi var väl en tätgrupp på ca 15 pers. In på de första lite svårare stigarna så höjs sedan tempot och klungan blir direkt ganska utdragen, då vi är många som får slita för att hänga med. Efter ca 3-4 mil så är vi en grupp på ca 5 pers som kör och framför oss var de 9 st fick vi höra.

Tyvärr så var tempot lite lågt, det var jag och Lars Bleckur som fick göra det mesta av jobbet. Någon åkte av, någon tillkom. Efter ytterligare någon mil så attackerar Bleckur och jag orkar tyvärr inte gå med. Trist, för han blev till slut 8:a…

Resten av loppet så är vi 4 st som samarbetar men jag får dra väldigt mycket för att hålla tempot högt, orkar tyvärr inte gå iväg ensam. Uppför sista riktiga backen, Krabo, så börjar mina lår krampa och jag orkar inte följa mina kompanjoner. Kör sista biten ensam i mål och blir till sist 13:e man.

Helt ok placering men jag hade så klart hoppats på mer. Fast det ska till lite mer för att slå de cyklister som jag har framför mig. Snabb bana gjorde att jag i alla fall fick en ny rekordtid för mig; 4:09.

Resultat här.

Nu börjar säsongen gå mot sitt slut, men det ska avslutas starkt! Nästa helg är det Svanesund 3 dagars.

Annons

Post Cup Hilleröd

Deltävling 4 i Post Cup, den danska LVG-cupen. Många riktigt starka lag, med många heltidscyklister.

Team Designa Køkken Blue Water, Team Concordia Forsikring, Team ABC och Team Designbrokers. I løbet deltager også en række svenske ryttere. Så stod det på hemsidan för Post Cup inför i söndags. Jag vill dock säga att vi i Team Refero CK C4.se mer än deltog!

Loppet gick i Hilleröd utanför Helsingborg och bestod av 8 varv á 18,2 km och sedan 7 varv a 4,2 km, totalt 178 km. Ett tufft varv i böljande landskap med en del korta backar som tog ut sin rätt. Men det var framför allt sidvinden som fällde avgörandet. I sidvindspartierna satt man och körde allt vad man orkade på 53-11 och bara tänkte “fram tills nästa korsning, det går fint”. Man längtade tills backarna för där kunde man vila lite.

Det svenska elitfältet håller nog nästan samma höga klass i år, men de är så många fler i Danmark så det attackeras konstant. Det gick sinnesjukt fort bitvis. Riktigt kul!

Krisse visade direkt att han ville vara med. På andra varvet gick han med i en utbrytning som varade till 5:e! De hade ett tag nästan 3 min på oss i klungan. Imponerande! När klungan väl återsamlades så hade han bränt ganska mycket krut där och kände sig sliten. Sedan gick loppet vidare med konstanta attacker som hämtades in och det var där någonstans som klungan började bli riktigt liten. Det var då jag åkte av någonstans på 7:e varvet.

Krisse satt med i den decimerade klungan när småvarven började. Då var en grupp på 6 personer loss, men bl.a. den kommande vinnaren. Med tre varv kvar så hände tyvärr något konstigt, då hela klungan plötsligt slutade cykla i protest mot poängberäkningen. De stora namnen sa “stopp” och sedan var det inte att tänka på att cykla. De skrek och gormade och förmodligen hade man blivit nerklubbad om man försökt fortsätta.

Snöpligt slut på en fin tävling men vi åkte alla hem ganska nöjda. Vi hade åter visat att vi kan och även för oss som till slut åkte av klungan så kändes det bra. Det var många cyklister som fick problem mycket tidigare och det är väldigt uyvecklande att köra så hårda tävlingar.

Nästa helg blir det Finnmarksturen. En favorittävling som jag både hatar och älskar! 🙂