Kattegattstouren var precis så rolig och hård som jag förväntat mig. Tyvärr var vädret lika varierande som mina egna prestationer.
Steg upp 04.45 lördag morgon för att åka till klubbussen och 18-milafärden mot Falkenberg och lördagens två race. Prologen startade jag exakt 09.40.30, 30 sekunders intervaller mellan åkarna. Tyvärr körde jag vilse (!!), blev säkert en kilometer extra mot de tänkta två och fick därför den med besked sämsta tiden. Blev duktigt sur, tycker inte möjligheten att köra fel ska finnas. Det var så att de redan märkt ut banan även inför eftermiddagens race, fast med annan färg på pilarna. Inget man reflekterar över med maxpuls och mjölksyra sprutande ur öronen direkt… Mitt första år i Kattegatt, de flesta andra hade kört banan tidigare år och fick därmed inte samma problem. Nästa gång = tidigare på plats och provkör!!
Vädret var soligt och fint, fast kallt, under hela lördagen. Antagligen inte många plusgrader under förmiddagens race vilket kändes i halsen och luftrören resten av helgen. Inte skönt att pressa sig så på max i så kall luft. Fast det är ju lika för alla.
Jaja, bryt ihop och kom igen! 15.45 startade sedan XC-racet. Nästan 6 h väntan var då slut. Kände mig stark redan från start, hade ju bra ben även i prologen. Tack vare min tid där så startade jag dock i sista (8:e) startled, så det blev att jaga och köra om hela racet. Slutade i mitten av klassen vilket jag är nöjd med. Körde från en hel del som jag brukar få stryk av. Något bra i kroppen är på väg det här året!
Vaknade sedan på söndag morgon av att regnade smattrade mot rutan, härligt! Hört från de andra att banan var teknisk och kunde bli ganska lerig, perfekt alltså! Vi startade näst sist av klasserna 11.25, då var banan ganska uppkörd och lerig. Benen kändes bra från start men problemen började direkt. Mina växlar ville inte vara med i leran, så fort jag tog i hårt, särskilt uppför, kuggade kedjan ner mot lilla drevet fram, vilket innebär att den fastnar i växelföraren och jag måste trampa baklänges. Detta var väldigt enerverande och jag tappade ganska snart allt flyt och mycket teknik, fick koncentrera mig på att ta mig i mål de sex varven och att inte bli bland de allra sista. Det gick, kom i mål, mycket trött och ganska besviken, tredje sist i elitklassen, men jag kom i alla fall i mål. Ganska många som bröt.
Det är antagligen dags att byta drivpaketet på min cykel…det har hängt med i två säsonger så. Allt har dock fungerat felfritt fram tills nu, synd på racet. Men det är väl under sådana här förhållanden det märks.
Missen på prologen och samt söndagens race gjorde att min totalplacering blev allt annat än bra. Vet inte än min exakta placering i Elit, det kommer. Dock tar jag med mig känslan i benen och kroppen, från framför allt lördagen. Det kändes mycket bra och jag är ändå inte fulltränad än. Vet nu att jag kan hänga med i farten och uthålligheten är bra sedan tidigare. Ska bli spännande med de första långloppen som passar mig bättre, de är inte lika tekniskt intensiva och där kan jag utnyttja min uthållighet mer. Spännande!
Annars väntar jag med spänning på ett stort paket som kommer i nästa vecka. Det är brunt, ca 1,70 långt och 1 meter högt. På sidan av det står förhoppningsvis Trek Madone 2007. Någon som kan gissa vad det är?? Den som gissar rätt kan få komma hem till mig och hjälpa till med paketöppningen i nästa vecka!
Imorgon åker jag och Maria till Åre för årets sista skidåkning. Ska bl.a. köra en familjetävling i störtlopp, kul! Mest på ploj, men ändå. Sen blir det träning, softa, god mat, fiske och sol, hoppas jag. Återkommer med bilder och resultat, även från Kattegatt.
Publicerat av Patrik Paulsson 
Patrik Paulsson - Cyklist 