Spö på Ränneslätt

Ränneslättsturen. 78 km MTB som bitvis är stökigt och backigt. Dessutom dammigt och 28 grader varmt vid starten kl. 11:00. Perfekt. Visst spöade jag, precis som jag skrev jag skulle. Bara synd att det var mig själv jag spöade.

Starten gick fint och jag var med i tätklungan utan större problem. Såg bra ut även om man ju får slita när de bästa får för sig att gasa hårt.

Efter ca 15 km så kraschar jag tyvärr ganska hårt. Av någon anledning så kör jag in i cyklisten framför mig och går då omkull i en nedförslöpa med sand och singel. Körde i knät och armbågen ordentligt. Det gjorde ont.

Jag kom upp igen ganska snabbt men det kändes ordentligt när jag cyklade vidare. Jag kom igång relativt snabbt, men då hade jag ju tappat många placeringar. Just det är ju det största problemet med att krascha. Smärtan går över, men var jag i en betydligt sämre klunga och fick  ingen hälp med dragjobbet.

Jag lyckades komma loss och köra ikapp klungan framför men det kostade kraft. Kämpade på, körde av några som inte ville hjälpa till med dragjobbet och kom till slut i mål. 17:e plats i H Elit är helt ok när alla de bästa är på plats, men ändå inget jag är nöjd med. Det är minst 3 personer framför mig som jag ska slå, vilket jag säkerligen hade gjort utan kraschen.

Värmen var inga problem idag, trots att jag tappade en flaska.

Multipower säger jag bara! Helt suveräna grejor. Har aldrig tidigare kört på sportnäring i sådan värme som inte ger magknip och dessutom nästan helt sluppit kramp. Grymma grejor.

Annons

Reality check

Jag kan nu med äkerhet säga att min form är ordentligt på gång, att jag körde bra på mitt första SM LVG och att jag ska spöa järnet ur alla på Ränneslättsturen och MTB-SM. De två närmsta tävlingarna för mig nu är nämligen MTB. Igår tränade jag dessutom stenhårt GP på A3 och jag, Krisse och Macke kunde pressa varandra ordentligt.

På SM i LVG satt jag med i klungan tills vi gick ut på varning inför varv 5 av 6. Då attackerades det som vanligt i langningszonen och det blev hårt. Då uppstod det dessutom en krasch framför mig och vi stannade av, blev en grupp som tappade kontakten. Vi lyckades dock kämpa oss ikapp lagom till backen, där det så klart gasades för fullt igen och då var det kört. Vi blev då en grupp på 5 personer som hjälptes åt för att gå i mål. Skönt att gå i mål på mitt första SM där så många bröt. Det enda som är surt är att jag vet att jag suttit med längre om jag bara sluppit kraschen ut på varvning.

Ibland händer det dock saker som snabbt får en att tänka på annat. Tänka på vad som egentligen spelar roll. I tisdags natt så gick en nära vän och släkting bort. Han var frisk efter behandlad cancer, men den kom tillbaka och sedan gick allt på tre veckor. Hemskt jobbigt och svårt att förstå.

De närmsta veckornas tävlande kommer nu så klart att styras efter hans bortgång. Beroende på när det blir kapellvisning och begravning så kan jag och Maria kanske inte åka på varken MTB-SM eller Kortbane-SM. Kanske orkar vi inte tävla alls, vi får helt enkelt se.

Det känns trist när formen nu är så bra, men det känns som obefintliga problem i sammanhanget.

Ta hand om varandra, vi hörs!