Insnöad

Riktigt kul, men det blir ju en del praktiska problem. Sambon min hon hann tex inte träna ikväll. Skulle vara hemma 18:00, men då räls-växlarna för tågen från Helsingborg inte fungerade så kom hon hem 21.00, hungrig!

En perfekt dag för TC med andra ord!

Helgen har gått i träningens tecken. Fredag kväll var ett enda 2 h långt intervallpass på velodromen i Ballerup. Jobbigt, kul och bra träning med alla race som vi körde! Jag skulle vilja prova tävla ”på riktigt” på velodrom. Otroligt kul är det i alla fall.

Vi sa att vi ska försöka få komma dit och tävlingsträna 1 ggr per månad, vore riktigt bra!

Lördag och söndag har sedan varit full fokus på Vasaloppet. I lördags 1,5 h i lite högre fart och söndag drygt 2 h i normal fart. Allt med fokus på teknik och då framför allt stakning. Börjar kännas riktigt bra nu.

Med all snö som faller lär det bli längdskidor även i helgen som kommer. Distans på lördag och antagligen 42 km seedningslopp på söndag. Dock inte tävlingstoppad, utan mer som motiverande träning. Jag har nämligen hård vecka och det avviker jag inte från. Dessutom har jag bra seedning redan.

Filmsugna? Så här ser det ut när man cyklar bancykel på velodromen i Ballerup. Tack till Mattias Zetterstrand för både foto och film.

Annons

Den nya Cube Reaction GTC

Helgens trevligaste MMS kom från Lasse på Mc Center. Min tävlingshoj står nu där, ihopbyggd och klar, i alla fall med originaldelarna. Ska ju byta en del.

Frågan är om detta någonsin har hänt någon? Att säsongens tävlingshoj finns på plats redan 22 januari? Jag tror inte det, i alla fall inte för oss ”icke-proffs”. Stora pluspoäng. Jag måste nog hämta den i veckan!

Den vakne kan se att jag redan bytt ut en del. Vi i Team Cube Mc Center blev tillfrågade om vi inte ville köra på Fox nya värstinggaffel, och visst ville vi det. Fox 32 F100 FIT RLC. Mycket spännande.

Helgen har varit lugn och skön och fylld med träning. Rullskidor på lördag, DÖK (Distans ÖverKropp) och idag distans på cykeln. Skönt att sitta på cykeln igen och bli trött. Kondis och styrka är bra, men den lokala cykelstyrkan är inte riktigt vad den varit, men det kommer. Förmodligen efter hand som jag tränar mer cykel igen… 🙂

Jag är tillfälligt bättre i halsen. Maria letade upp en karta för zonterapi och började knåda. Vet inte om det hjälpt på riktigt eller om det är placebo, men det kvittar ju!

/Patrik

Atea Nordic 24h

Helgen som gick var säsongens tävlingshöjdpunkt, rent socialt. Inte på något sätt viktig resultatmässigt, men desto viktigare för glädjen i min cykling. Att köra 24 h i lag är verkligen skitkul. Upplägget är stafett så när man inte cyklar själv så sitter man och äter och är så social man orkar, med resten av laget och vår suveräna servicepersonal!

Vi bestämde oss redan i vintras för att köra, med en målsättning på topp tio. Sist vi deltog var 2007, det löjligt leriga året. Laget var lite oklart, men det löser sig sa vi. Diverse återbud gjorde dock att vi hade problem fram tom i onsdags, lite nervöst med andra ord. Till sist blev laget jag, tränar-Micke, Christian Månsson och min sambo Maria. Alltså mixlag istället för rent herrlag, men fortfarande i samma klass och med samma målsättning. V i insåg dock att nu skulle topp tio kunna klassas som en bedrift.

Starten gick 12:00 i lördags och jag körde den förlängda startsträckan på 19 km. Gjorde ett bra varv där jag höll igen lite, men vi växlade på 8:e plats! Visste att några framför oss skulle vi ta senare. Det normala varvet, utan startloop, mätte 15 km, på en intensiv och backig XC-bana. Väldigt rolig var den!

Som alla vet så regnade det lite grand i Skåne och Danmark torsdag och fredag, någon sa att det var mera än hela junis normala nederbördsmängd. När vi startade sken dock solen från en blå himmel, men skogen var självklart mättat blöt och lerig.

Efterhand som varven gick så bildades det dock spår i leran som bara blev mer och mer hårda och banan blev därför snabbare efter hand. Varven flöt på och jag och Christian körde dubbla varv, medans Micke och Maria körde enkla. Alla körde på fina tider. Tyvärr var jag på lördag kväll 4 sek från att ta mig in på topplistan för snabbaste varv, surt!

Natten gick och fram på morgonen började alla bli trötta, så nu gick även jag och Christian ner på enkla varv, för att inte tappa fart. Vi hade under kvällen varit nere på 20:e plats och vänt, men låg nu på 11:e! Mycket bra. Tight både uppåt och nedåt.

Så här sne är man efter 20 h tävlande, inte vacker. Ser ju f-n fet ut! Bild från Nordic 24.dk.

Vi fullföljde racet på ett bra sätt, men tappade tyvärr 11:e platsen på sista varvet. Vi kunde gått ut på ett sista varv 11:57, men var inte motiverade till det för en 11:e plats. Hade det varit en mer avgörande plats hade vi självklart kört, men vi var nöjda med vår placering oavsett. Vi hade framför allt haft riktigt kul!

Slutresultaten blev alltså en total 12:e plats, av 175 lag! Dessutom var vi överlägset bästa mixlag.

För min egen del är jag också mycket nöjd. Körde hela tiden på lagets snabbaste varvtider och tappade endast några minuter på natten, innan jag vant mig vid pannlampan. Kroppen känns bra, även om den nu efteråt är lite seg.

Har bortsett från stretching, vilat måndag och tisdag. Ikväll ska jag skaka liv i benen på träningstävling. Hässleholms CK anordnar på årets GM-bana för XC, i Hovdala.

No friends on powder day…

Ett utryck som vi använder flitigt när det åks utför i fin-snö, puder. Ofta i Riksgränsen och Åre. Då är det helt enkelt så många åk som möjligt som gäller, kompisar kan man vara efteråt.

Så var det även under gårdagens telemark här i Åre. På rätt ställen så låg det 40 cm skönt puder. Fantastiskt att ha snö i knäet när man lägger svängarna. Helt enkelt det bästa som finns, punkt. Fin styrketräning också, blir ordentligt trött i benen efter en sådan heldag på telisar. Alltså väntade jag och Maria inte alltid på varandra. 🙂

Grymt kul avslutning på Tour de Ski idag, även om jag tycker klassiskt är mer ”riktigt” skidåkning. Spännande.

Ikväll avslutas min träningsperiod här i Åre med ett distanspass längd. Imorgon går flyget till Skåne, då blir det vilodag. På tisdag funderar jag på rekordförsök på milen, löpning. Onsdag är det dags att börja jobba igen. Skönt med en mjukstart, tre-dagarsvecka.

Jag vill bo det det finns (minst) fyra årstider!

Ändrade planer

är en del av varje vardag, även på noggrant planerade tjänsteresor. I onsdags var det ju tänkt att jag skulle köra TC. Vad jag inte visste var att Ola varit sjuk och det var hans sista dag i vila, så det blev snabbt ändrade planer. Stack istället iväg på ett kort, men relativt hårt, löppass kl.21:15 (!). Jobbade sent helt enkelt.

 Bild på mig från CX-cupen i Jönköping, Sportklassen, foto Lasse Persson.

Skam den som ger sig. Det blev istället TC igår, dessutom med extra mycket sällskap. Jag, Ola, Mathias, Andreas och Sara körde allihopa samtidigt i Ljungstugan, Almy IK. Trevligt, tack för det!

Samma tävling, samma fotograf, annan höjdskillnad.

Jag blir så tävlingssugen av alla bilder från CX-cupen! I helgen är det dessutom X-duathlon i Danmark och jag kan inte köra! Surt.

Avundsjuk

Har de två senaste dagarna tittat på varenda hemsida, läst varenda blogg och synat vartendra foto. Vet nu ALLT som är värt att veta om helgens drabbingar i CX-cupen.

Jag vill också tävla i cykelcross, jag är sugen NU!

Det var ju iof sig det här som var planen. Att en cykelfri månad skulle maximera suget efter träning och tävling, ffa på cykel. Synd, men för min plan tur, att det är så långa resor till huvuddelen av Cupen. För det är jag verkligen inte sugen på nu, mer resor.

 

 

 

 

 

 

Östercrossen i Jönköping, 2007.

För er som inte upptäckt charmen med världens bästa sport så kan jag rekommendera CX (cykelcross) som en mycket lämplig ingånsport till cyklingens fantastiska värld. Extremt pubikvänligt, svettigt, lerigt, blött och fantastiskt roligt. Dessutom fullt acceptabelt att dricka öl och äta pommes under tiden man tittar. Jag kan även lova att det är jobbigare än något du gjort tidigare. Mjölksyrafest!

Vi hade förresten KM i lördags. 28 km tempo på LVG. Mitt enda cykelpass i oktober. Jag gjorde nog ett av mina bättre tempolopp hittills och det var riktigt kul i den otroliga blåsten. Mer senare.

Säsongsavslut MTB

I tisdags påbörjade jag och Maria vår flytt. Därför blev helgens dubbeltävlingar med Åstorp CK MTB och hemmatävlingen Bockaracet, årets sista tävlingar på MTB för min del. I helgen går det stora flyttlasset så då missar jag Vista Mountain och helgen efter är det Nightmare Classic, samt start på CX-cupen. Vi kommer nog behöva en hel del tid i oktober för att komma iordning.

Oktober månad blir därför för mig totalt cykelfri. Alltså ingen CX-cup. Jag ska enbart träna alternativt och tidseffektivt, så som löpning, gym, rullskidor och inlines. Ska bli kul och bra för kroppen. Sedan går jag extremt motiverad in i vinterträningen, med start lördagen 1 november. Känns bra och jag är motiverad redan nu, dock kommer en månads ”vila” att öka suget ytterligare, det känner jag redan nu. Har vilat fyra dagar, redan efter två så kröp det ordentligt i kroppen… 🙂

Förmodligen gör jag ett gästspel på tempocykel 11 november, då vi har klubbmästerskap. Dock helt cykelotränad.

Helgens tävlingar då? Det gick helt ok med tanke förkylning och diverse dåliga ursäkter. Kroppen börjar ställa om sig till höst, det känns. 6:a på lördagen i Åstorp och 5:a på söndagen hemma i Kristianstad. 1:an och 2:an, Mattias Wengelin och Niclas Gustavsson, är inte mycket att göra åt. Paul kör just nu väldigt bra, hänger inte med honom. Som vanligt så hänger jag inte heller med Tim på de lite mer tekniska avsnitten av XC-loppen. En svaghet som ska bor till nästa säsong. I lördags var dessutom fenomenet Jens Larner före mig.

 

 

 

 

 

 

 

Jag på toppen av en av sprintbackarna i Åstorp. Bild Per Gustavsson

Racen var ganska lika från min sida. Bra snabb start, tappar sedan täten på något tekniskt avsnitt och får kämpa själv  resten av tävlingen. På söndagen var jag dock något bättre med, men då fick killen framför mig stopp och innan vi var förbi var täten borta. Körde dock ikapp och förbi en på sista varvet, då jag fick upp farten ordentligt.

 

 

 

 

 

 

Trött vid årets sista riktiga målgång. Bild Ingemar Paulsson.

Summarum: Starter har jag blivit bra på och fysiken finns där, men jag måste bli bättre på de mest tekniska partierna. Då blir jag farlig.

Till sist: Mattias Wengelin, Niclas Gustavsson och Tobias Ludvigsson. Som de imponerade. Visst har de kört mot bättre motstånd, men de bara flög ifrån oss, utan att se trötta ut, och så dåliga är vi inte. Imponerande!

Distade backpedaler

Nu känns det skönt att åter närma sig en MTB-tävling. Synd bara att det är Sveriges värsta grusvägsrally, och inte en riktig mtb-tävling. Jag har bara kört Finnmarksturen två gånger och jag har aldrig gillat banan. Det är för mycket grusväg och för lite stig. Trots allt så är jag laddad och ska åter visa att jag kan. Det har varit för mycket landsväg nu sedan XC-SM.

Så här ser man ut efter ett tröttsamt linjelopp.

I tisdags hade jag ett riktigt glädje-pass. Jag åkte till Romeleåsen för att testa en ny backe för intervaller som Magnus tipsat om, Gökbacken. Den tog ca 5 min till toppen och var en blandning av dålig asfalt och grus, sista biten stig i skogen. Perfekt för att köra 4:or eller 3:or i. Jag läste någonstans att 4:or är sååå 2006, så det är väl tur att jag mest har sysslat med 3:or.

Det blev ett fint pass med totalt 6 st intervaller uppför skiten, men det var inte glädjeämnet. Mitt i backen låg en hästgård med stall ut mot vägen. På ovanvåningen på stallet repade ett hårdrocksband! Det var riktig hårdrock med dubbelkaggar, tung bas och distade gitarrer! Så varje gång jag passerade ökade farten i ren glädje! Jag fick lust att sjunga med, men det räckte inte luften till… Det kommer bli fler pass i den backen! Tyvärr fick jag aldrig se de som spelade och jag ville inte knacka på och avbryta. Men ser jag dem någon gång ska jag berömma dem!

Igår körde jag sista passet inför Finnmarksturen. Jag skulle köra ca 2 h med inslag av backar. Tyvärr körde jag (igen!) vilse i min jakt på skånska backar, så passet blev närmare tre timmar, innan kvällsmaten. Det känns lite i benen idag, men jag hoppas och tror att det är bra imorgon bitti, 10:00. Mina fina Skins kommer att sitta på hela vägen upp i bilen och det har ju hjälpt förr. Kanske sover jag med dem på också.

I onsdags var jag med några kompisar och kollade på fotboll, det var en av dem som spelade. Matchen började 19:00 och vi var där tills ca. 20:00. Vi tänkte att då hinner vi se lagom mycket av slutet. Vi hann se de sista 3 minuterna! Tydligen hade de börjat tidigare och kortat ner speltiden, då ingen var särskilt sugen att spela, varken spelarna eller domaren. De är seriösa de där fotbollspelarna… Då blev vi bittra och sura, så vi åkte och köpte Kristianstads största glass istället!

Nu ska jag dricka kaffe, haj!

Borlänge Tour 2008

I Borlänge hade all snö från förra helgens oväder tinat bort och Mellsta-parken bjöd på snustorra, fina banor i strålande sol och precis lagom värme! Precis det mottagande jag vill ha efter 70 mils bilkörning! I år utgjorde Borlänge Tour deltävling 2 och 3 i Kalas XC Cup. Man fick poäng för etapp 2, 3 och totalresultatet, med andra ord årets viktigaste tävling för dem som satsar på Sverige-cupen. Nu väntade allra bästa motstånd!

Jag startade den första etappen på fredagen, 20:45.00. En s.k. prolog med individuell start över 2,2 km. Efter ett tight lopp med många tvära kurvor och dåligt flyt gick jag i mål utan att ha kört mig riktigt slut. Hamnade på 28:e plats i H Elit, dåligt, även om detta nog är den distans som passar mig sämst. Det var knappt 40 st som startade.

Bild från Magnus Darvell

På lördagen var det dags för XC-loppet. Vaknade utvilad och spänd inför det 53 km långa loppet. Vi skulle köra ett 8,5 km lång och riktigt utslagsgivande varv med flertalet tuffa, branta backar. Alltså körde vi i H Elit hela 6 varv och det passar mig perfekt. Långa distanser, nästan dubbelt så långa som normala XC-lopp, och dessutom en utslagsgivande bana, härligt!

Jag var taggad, men fick problem att hänga med i den höga farten på det första varvet. Låg nog bland de fem sista ett tag. Ganska snart så bedarrade dock farten något då konkurrenterna började tröttna. Jag ökade farten rejält efter halva loppet och började stadigt avancerade. Det räckte totalt till en fin 16:e plats på etappen, tyvärr slagen i spurten av Paul! Nu var min första topp 20 placering i Elitklassen på XC bärgad! Landslagsåkarna Mattias Wengelin och Alexander Wetterhall dominerade loppet totalt och drog ifrån de närmst bakom med ca 2 min. Imponerande ! Samme Wengelin vann även prologen med 10 sek till tvåan! På 2 km… Eller som Roberto Vacci, helgens speaker, sa: ” Ojojoj! Där skrämde Wengelin bort alla ekorrar från skogen”

Inför söndagens temposlinga på 13 km var kropp och ben lite slitna, men också taggade för att avancera i totalen. Fick dock åter igen på pälsen av bl.a. Paul och tvingades inse att skogskörning ensam mot klockan, utan andra i sikte, inte riktigt är min grej. För när jag väl blev ifattkörd orkade jag höja tempot rejält. Blev dock lite stressad av ikappkörningen. Laddade då lite för hårt för att gå ifrån, och tappade sedan på slutet. Etapplaceringen blev 21:a. Tappade tyvärr i totalen, men fick ändå en helt ok 17:e plats med mig hem.

Bild från Niclas Nilsson.

Egentligen borde jag vara nöjd då detta var min första topp 20-placering i en Sverigecup XC, vilket är bra. Däremot är det ju så att framgång höjer kraven på en själv, det är ju förbättring som motiverar mig till allt slit! Jag vet att med bättre prolog och tempo, samt bättre start på XC-loppet så kan jag klättra rejält. Det låter säkert som många saker att förbättra, men de beror ju alla på samma svaghet, för låg fart i de inledande kilometrarna! Jag ska förbättra det drastiskt för jag känner att jag har betydligt mer att ge!

Resultat här.

Kallt och snabbt i Skövde

I söndags var det premiär i Långloppscupen. Passande nog genomförde jag mitt hittills bästa långlopp, och rullade i mål på en 12:e plats i elitklassen. Ett resultat jag är nöjd med och som är en bra startpunkt för resten av säsongen. 

Långa Billingeracet i Skövde är ett av de absolut tuffaste långloppen vi har i Sverige, med fyra stigningar uppför Billingen varav den första, starten, går på asfalt, och de resterande tre i terrängen. Totalt 81 km med mycket stig och många höjdmeter. Kul! I söndags underlättade inte vädret. Vid den gemensamma starten 10:00 var det två till tre grader varmt och snöblandat regn. Då känns det konstigt att klä av sig till korta byxor. Fast jag frös aldrig om kropp eller ben, det var händer och fötter som tog lite stryk. Ok, nog om vädret, det kan vi ändå inte styra.

 

Bild från Niclas Nilsson.

Starten går rakt upp på Billingen, in i skogen och sedan vidare upp mot bergspriset. Jag kom iväg hyfsat och kände att kroppen svarade fint. Slog sällskap med Tim från klubben och vi jobbade på. På banans andra backiga parti blev jag passerad av bl.a. Benny från teamet, men i nästa utförskörning lyckades jag och några till ansluta igen. Nu bildades en klunga på sex till sju personer, med bl.a. Paul från vårt systerteam. Klungan blev mindre efter hand som vi körde, men vi var några stycken som sedan kunde hjälpas åt under stor del av loppet.

 

Bild från Billingeracets hemsida.

Jag jobbade på bra i klungan och hoppades att några skulle släppa. På sista milen skrek en åskådare: ”Ni har bara 10 st framför er”!. Då blev jag taggad och bestämde mig för att ta klungsegern. Sista tre kilometrarna går nästan enbart uppför och den sista kilometern är riktigt tuff, grus, uppför parallellt med slalombacken, i den beryktade ”Strupen”. Jag gillar långa backar! In i sista backen försökte jag rycka för att höja tempot i strupen. Endast en Uddevalla-cyklist följde, men tyvärr blev han för stark i sista motlutet där han gick om och förbi. Jag rullade dock nöjd i mål på en 12:e plats i Elit, min hittills bästa placering i Långloppscupen!

 

Bild från Billingeracets hemsida.

Jag vill även tacka Benny Sonesson från vårt systerteam för langning och övrig uppbackning. Det går inte utan en sån här tuff dag.