Ränneslättsturen – topp tio!

Att vara nummer tio räknas ju som topp tio. På gårdagens Ränneslättstur fick jag äntligen till den känslan i kroppen som jag letat efter. Jag kunde åter köra fort, trots att jag fick göra mycket av jobbet själv. Att orka ensam är ett härligt besked på att det finns mer att ge!

Starten gick och jag satt lätt med i täten efter att mastern släppt. Det måste gått långsamt, flera sa samma sak. När loppet väl tog fart inne i skogen så hade jag taktiskt nog hamnat lite långt bak och var helt plötsligt på placering 20 och nedåt, inte bra.

Satte fart och fick med mig en H40-åkare, som tyvärr inte orkade hjälpa till. Efter en stund kom vi ifatt Paul Wirenstedt och blev en grupp om fyra. Kände att jag var den starkare och fick också göra mycket av jobbet, tillsammans med Paul. Tyckte dock det gick lite långsamt och efter ett tag kom en mindre grupp bakifrån ikapp. Nu får det vara nog sa jag.

Efter lagning 40 km satte Paul upp fin fart i de svängiga trevliga partierna, där man blir lite snurrig. Jag tog över på de stigar och grusvägar som följde och helt plötsligt så släppte flera från gruppen. Vi kom ikapp Janne J från Borlänge och fick lite hjälp. I de skogs-stigningar som följer höjde jag farten ytterligare och plötsligt var jag ensam. Bara att köra på, knappt 30 km kvar. Matade på vad jag orkade, med dryga milen kvar så kom faktiskt Johan från Kolmården ikapp, äntligen lite draghjälp! Han släppte dock med några km kvar, kramp.

Jag rullade i mål, framför allt nöjd med känslan i kroppen, hörde då att jag var tionde man, kul med pers!

När jag tittar i resultatlistan så kan jag konstatera att bl.a Niclas Andersson och Alexander Blomqvist är någon minut framför mig. Där ska jag absolut vara med om jag slipper arbeta ensam och sitter med i rätt fartgrupper. Taktik för fasen!

Dagens prestation stod (åter) Christian Månsson för. Träningskompisen som var med och körde Nordic 24h. Överlägsen seger i H30 och åttonde man totalt! Hans konkurrenter i H30 måste hitta på något nytt för att slå honom, när han nu även lärt sig köra MTB. En fin utmaning för Ola och CO i getingboet.

Jag tar med mig min fina placering samt känslan i kroppen, äntligen kunde jag mata på både i skog och på grusväg. Ikväll blir det distansträning med Tim, skönt dagen efter tävling!

Annons

Snart snabb?

Ja, kanske både på cykeln och i blogg-frekvens? Jag förstår inte hur ni gör, ni som skriver så ofta, ibland flera gånger dagligen. Jag har inga sådana ambitioner, men inser att mer än ett inlägg i veckan skule höja antalet besökare.

Sen sist har jag som vanligt hunnit med mycket. Återhämtade mig ganska fint från Nordic 24h. Vilade måndag och tisdag då jag istället passade på att jobba ihjäl mig. Tur att vi har gott om vardagar så man kan vila ut sig på jobbet.

Onsdag förra veckan var det träningstävling på Hovdala, arrangerat av Hässleholms CK. På papperet var det jag och klubbens ena junior, Benny Sonesson, som skulle göra upp om vinsten. Så blev det också. Han drog iväg i starten och jag hängde på. Gjorde sedan en miss utför där jag tappade honom. De är snabba utför de små skitarna. Loppet flöt på och jag körde ikapp honom uppför och han körde ifrån mig nedför. Så höll vi på och han vann till slut med 10 sek. Jag hade inte det där trycket så att jag kunde trycka ifrån honom uppför, benen var fortfarande lite slitna.

Midsommarhelgen blev sedan en blandning av socialt umgänge och träning. Jens var hemma från Island så traditionsenligt firade vi midsommar på hans mormors gård, långt ut i skogen. Mycket trevligt! Jag och Maria tältade i det fantatiska ösregnet, mysigt! Lördagen blev en lugn historia och på söndagen blev det 5 h distanspass med klubben, där jag och några till körde på hårt i backarna och drog det mesta av passet. En skön helg och jag ångrar inte en minut att vi hoppade över Sollerön.

Veckan hittills. Distanspass med Tim och Maria i måndags. Jag och Tim stressade varandra (som vanligt) allt vad vi orkade i backarna och spurtade på typ varje skylt. Maria körde sitt egna (kloka) tempo på våra rullar. Hemma efter tre timmar, trött!

Igår var jag på fotboll! Såg Sverige – Serbien på plats och får väl säga att det var en riktigt kul match, fram tills utvisningarna. Sen blev det avslaget och bevakande. Eller blev de bara trötta? De hade ju trots allt sprungt i 45 min…. 🙂

Ikväll blir det intervaller på MTB i Bokskogen. Vi blir ett snabbt gäng så det är upplagt för fight!

Atea Nordic 24h

Helgen som gick var säsongens tävlingshöjdpunkt, rent socialt. Inte på något sätt viktig resultatmässigt, men desto viktigare för glädjen i min cykling. Att köra 24 h i lag är verkligen skitkul. Upplägget är stafett så när man inte cyklar själv så sitter man och äter och är så social man orkar, med resten av laget och vår suveräna servicepersonal!

Vi bestämde oss redan i vintras för att köra, med en målsättning på topp tio. Sist vi deltog var 2007, det löjligt leriga året. Laget var lite oklart, men det löser sig sa vi. Diverse återbud gjorde dock att vi hade problem fram tom i onsdags, lite nervöst med andra ord. Till sist blev laget jag, tränar-Micke, Christian Månsson och min sambo Maria. Alltså mixlag istället för rent herrlag, men fortfarande i samma klass och med samma målsättning. V i insåg dock att nu skulle topp tio kunna klassas som en bedrift.

Starten gick 12:00 i lördags och jag körde den förlängda startsträckan på 19 km. Gjorde ett bra varv där jag höll igen lite, men vi växlade på 8:e plats! Visste att några framför oss skulle vi ta senare. Det normala varvet, utan startloop, mätte 15 km, på en intensiv och backig XC-bana. Väldigt rolig var den!

Som alla vet så regnade det lite grand i Skåne och Danmark torsdag och fredag, någon sa att det var mera än hela junis normala nederbördsmängd. När vi startade sken dock solen från en blå himmel, men skogen var självklart mättat blöt och lerig.

Efterhand som varven gick så bildades det dock spår i leran som bara blev mer och mer hårda och banan blev därför snabbare efter hand. Varven flöt på och jag och Christian körde dubbla varv, medans Micke och Maria körde enkla. Alla körde på fina tider. Tyvärr var jag på lördag kväll 4 sek från att ta mig in på topplistan för snabbaste varv, surt!

Natten gick och fram på morgonen började alla bli trötta, så nu gick även jag och Christian ner på enkla varv, för att inte tappa fart. Vi hade under kvällen varit nere på 20:e plats och vänt, men låg nu på 11:e! Mycket bra. Tight både uppåt och nedåt.

Så här sne är man efter 20 h tävlande, inte vacker. Ser ju f-n fet ut! Bild från Nordic 24.dk.

Vi fullföljde racet på ett bra sätt, men tappade tyvärr 11:e platsen på sista varvet. Vi kunde gått ut på ett sista varv 11:57, men var inte motiverade till det för en 11:e plats. Hade det varit en mer avgörande plats hade vi självklart kört, men vi var nöjda med vår placering oavsett. Vi hade framför allt haft riktigt kul!

Slutresultaten blev alltså en total 12:e plats, av 175 lag! Dessutom var vi överlägset bästa mixlag.

För min egen del är jag också mycket nöjd. Körde hela tiden på lagets snabbaste varvtider och tappade endast några minuter på natten, innan jag vant mig vid pannlampan. Kroppen känns bra, även om den nu efteråt är lite seg.

Har bortsett från stretching, vilat måndag och tisdag. Ikväll ska jag skaka liv i benen på träningstävling. Hässleholms CK anordnar på årets GM-bana för XC, i Hovdala.

Nu tar jag långhelg!

Japp idag är det torsdag, är det fredag, härligt!

Min kära bror tar studenten imorgon så det blir en heldag till hans ära. De har champagnefrukost vid 08:00, sen är det skolavslutning med avgångsbetyg osv. Sedan är det dags att springa ut på trappan på Österängsskolan, bilkortege och till sist mottagning med massa god buffémat. Det ska bli trevligt, det är han värd, min lille bror.

Det blir fin-fin uppladdning inför helgens äventyr, Atea Nordic 24, nordens största 24 h race på mountainbike i, Köpenhamn. Vi ska köra i klassen för 4-mannalag. Sist vi körde i Köpenhamn var det så lerigt att det var löjligt, jag ska leta fram lite bilder.

Börjar bli ganska rutinerad på 24h-race nu. Trots att det är två år sedan sist, blir det mitt 5:e 24 h-race. Nästa år pratar vi om något mästerskap, eller någon av de fina loppen i England eller Tyskland.

Wish me luck!

Genomslag

Läste för övrigt hos Mr Cykelblogg att han hade haft ungefär hur många genomslag som helst på Lida Loop. Det hade jag också! Jag hade dessutom psykologisk punktering två gånger. Stannade med andra ord två gånger för att pumpa, bara för att konstatera att bakdäcket var stenhårt! Ändå fick jag genomslag!

Det kan hänga samman med mitt kaos 15 min före start. Upptäcker under sista delen av uppvärmningen att framdäcket läcker luft. Stannar, pumpar och ser då att däcket inte är ”utploppat” på ett ett ställe. Paniklånar golvpump, men får det inte att hoppa ut. vad gör jag? Vill inte ha någon punka-fest-repris från i fjol.

Alltså lägger jag i nästan 3 kg fram och bak, för säkerhets skull. Det var lite stötigt och mina tjänstemanna-händer fick blåsor, ha ha!

Glömde skriva om helgen i övrigt som var helt kanon. Fredag kväll åt vi middag på Fjäderholmarna, med bryggutsikt och två Trimaraner som tränade, coolt! Fantastisk fisk serverades det!

Lördag så turistade vi över hela, halva Stockholm, på cykel. Ett bra val då hela stan var överbefolkad av Nationaldagsfirare och fotbollsdårar. Det måste ha känts bra att spärra av halva stan för att bli förnedrade av danskar!

Vi såg väldigt mycket av stan och det var kul att göra det per cykel. Micke har jobbat ett antal år som cykelbud, så han hade ju lite koll. Viktigast, för oss alla, var att besöka stans bästa kaffeställen. Tyvärr var två stängda, men vi hittade fina ändå!

Ligger bromsen på?

Så känns det i alla fall när jag cyklar just nu. Jag tar i allt jag har, men jag får inte ut den där farten som jag är van vid. När jag sedan försöker höja farten i backarna, som normalt sett är min styrka, då bara skriker benen SLUTA! Efter målgång så satte jag mig bredvid Ola så vi kunde beklaga oss för varandra. Han brukar också vara en riktig bergsget, men har samma symptom.

Det här är trist, men just nu kan jag inte göra så mycket åt det. Har medvetet tränat hårdare och mer, närmre in på säsongen jämfört mot i fjol. Allt för att inte få en för tidig, kort formtopp. Det har jag ju i alla fall lyckats med. Lite för bra. Har nog tränat och tävlat alldeles för hårt sedan vi kom hem från Mallorca, man skulle kanske vila?

Mitt Lida Loop:

Kom iväg hyfsat i starten, men med mina mått för dåligt för att vara min slags start = slalombacke. Slet sedan hårt den första milen för att försöka komma med rätt grupp, utan att egentligen lyckas. Hamnade med Niclas Andresson från Kolmården ett tag, fram tills jag nästan vurpade och han försvann. Vi har de senaste tävlingarna beklagat oss för varandra hur dåliga vi är, och visst f-n är vi dåliga!

Körde sedan 2:a och stor del av 3:e loopen ensam tills jag kom ifatt en Sundsvallscyklist och några andra. När jag blir trött blir jag tydligen helt orutinerad, för jag drog en massa tills de fick nog och stötte av mig i en backe. Smart Patrik.

Rullade i mål besviken och trött på 27:e plats. Nu får det snart vara nog.

Det är lite konstigt att jag kan köra så pass fort som jag gör nästan helt ensam, men ändå inte fixa startfarten? Jag höll ju ändå hyfsat tempo och körde tom ifatt några. Jag har mina funderingar vad det beror på och började ta tag i det igår. Då började nästa period i min träning och jag har fått en del nya inspel av tränaren. Det är väl bara att hålla ut och kämpa.

Om 1 h kör jag hem från jobbet, MC. Tur att himlen precis öppnade sig, för man vill ju inte att det ska vara för behagligt, så här mitt i veckan!

Stockholm nästa

På söndag är det Lida Loop och vi sitter nu i bilen på väg mot Stockholm. Kör en kombinerad helg där vi ska bli turist-guidade i Stockholm av Marie och Micke, tillika min tränare. Lyxguider.

Programmet är hemligt. Det enda jag vet är att när vi kommer fram till Årsta så ska vi direkt sätta oss på tunnelbanan för kvällens aktivitet. Varmt klädda och middag kring 20:00, kul!

Även lördag blir en heldag i turismens tecken, hittills helt ovetandes. Det enda jag önskat är Wasamuseet, det vill jag gärna se innan skeppet ruttnar ihop.

På söndag smäller årets andra långlopp och jag hoppas på pangben. Jag tror att jag är ok i kroppen nu. Svårt att avgöra, så dumt att känna efter för mycket. Vädret ser ut att bli perfekt. Det har tydligen regnat ganska mycket igår och idag, så med uppehåll imorgon och 15 grader sol på söndag så blir underlaget perfekt. Precis som i Skövde, tyvärr inget lera och regn.

Baj baj

Borlänge Tour – XC och tempo

Ja, prologen gick ju inget vidare, blev typ tredje sist. På lördgagen var det sedan XC, 6*8,5 km, det blir långt det, typ 51 km. Borde ju passa mig, ju längre desto bättre! 

Starten gick 11:00 och redan då var det typ 25 grader. Kass, för då går det alldeles för lätt och fort, var är ler-racen?

Följde samma mönster som jag brukar göra på XC nu för tiden. Släpper på första varvet i den höga farten, hitar min rytm på andra och kör hårt för att komma ikapp. Tröttnar lite på slutet av tredje och slår av lite. Hittar sedan fart igen på femte och sjätte varvet och kör där in tid mot många andra, som vanligt men för sent. Kom bl.a. ifatt Paul, men han var som en igel på mitt bakhjul. In mot spurten var jag inte motiverad så den tog han.

Jag kände nu hur de senaste veckornas formsvacka började släppa och såg fram emot söndagens Tempo. Snart helt snorfri i näsan också.

Tempot. Det är inte riktigt min grej att köra ensam. Jag säger som Oscar, tempo på MTB, vad är det för hitte-på? Gör en usel start och kör nästan omkull i första nedförsbacken när en tant kliver rakt ut på grusvägen. Övervägde en kort stund att köra på henne.

Efter 3 km är Paul ikapp och sedan kör vi tillsammans i mål, ganska snabbt. Jag var ganska snabb i kroppen och drog mycket, framför allt uppför. På sista svängiga kilometern missar jag en ”genväg” och tappar några meter på Paul som jag inte sluter och han går i mål någon sekund före mig. Tiden jag tappade när Paul kom ikapp var skillnaden på plats 15 och plats 21, trist.

Är ändå nöjd med helgen ur träningssynpunkt då kroppen hela tiden kändes bättre. En 26:e plats är ju inget att jubla över, men så är det ibland. Snart kommer det. Bilder är på väg!

Igår körde jag LVG med klubben. Vi körde en gammal linjebana som har en rejäl backe där vi hade fri fart och sedan två avsnitt med fina vägar där vi körde lagtempo. Jag var stark. Ryckte som en galning i botten av backen varje varv och de fick slita för att sitta på hjul. Två gånger släppte de iväg mig, gött. Kunde även mosa på bra i lagtempot och hjälpa till så nu hoppas jag verkligen att formen är bättre snart.

Idag tog jag med LVG-cykeln på tåget till jobbet och ska träna på vägen hem. Blir distans med fartinslag. För övrigt blev cykeln dagens diskussionsämne på jobbet, alltid kul att inspirera!