Jag kan nu med äkerhet säga att min form är ordentligt på gång, att jag körde bra på mitt första SM LVG och att jag ska spöa järnet ur alla på Ränneslättsturen och MTB-SM. De två närmsta tävlingarna för mig nu är nämligen MTB. Igår tränade jag dessutom stenhårt GP på A3 och jag, Krisse och Macke kunde pressa varandra ordentligt.
På SM i LVG satt jag med i klungan tills vi gick ut på varning inför varv 5 av 6. Då attackerades det som vanligt i langningszonen och det blev hårt. Då uppstod det dessutom en krasch framför mig och vi stannade av, blev en grupp som tappade kontakten. Vi lyckades dock kämpa oss ikapp lagom till backen, där det så klart gasades för fullt igen och då var det kört. Vi blev då en grupp på 5 personer som hjälptes åt för att gå i mål. Skönt att gå i mål på mitt första SM där så många bröt. Det enda som är surt är att jag vet att jag suttit med längre om jag bara sluppit kraschen ut på varvning.
Ibland händer det dock saker som snabbt får en att tänka på annat. Tänka på vad som egentligen spelar roll. I tisdags natt så gick en nära vän och släkting bort. Han var frisk efter behandlad cancer, men den kom tillbaka och sedan gick allt på tre veckor. Hemskt jobbigt och svårt att förstå.
De närmsta veckornas tävlande kommer nu så klart att styras efter hans bortgång. Beroende på när det blir kapellvisning och begravning så kan jag och Maria kanske inte åka på varken MTB-SM eller Kortbane-SM. Kanske orkar vi inte tävla alls, vi får helt enkelt se.
Det känns trist när formen nu är så bra, men det känns som obefintliga problem i sammanhanget.
Ta hand om varandra, vi hörs!
Patrik Paulsson - Cyklist 