Comeback – Vintern är här!

måndag, 21 december, 2009

Jag överdriver inte när jag säger att vi har 5-7 dm snö här i Lund. En kompis hade mätt upp just 7 dm på sin tomt här i utkanten av Lund. Helt fantastiskt! Love it. I lördags cyklade jag, Maria och Tim drygt tre timmar i snön med MTB, sjukt kul och jobbigt. Antagligen det roligaste på hela hösten. Inte blött, inte kallt, inte hårt, bara kul!

Genom att intensivt ducka för allt uppdateringsgnäll så har jag sluppit skriva om den tråkiga hösten med regn, blåst och all alternativ träning.

Jag har dock hunnit med mycket. Tränade väldigt sparsamt under oktober, då jag istället både bytte tjänst och renoverade lägenhet/flyttade. Blev 2-3 pass per vecka, ingen cykel alls. Att lära sig ett nytt jobb som chef med personalansvar för 60 personer tar mer tid än man kan tro. Dock höll tidsplanen för lägenhetsrenoveringen. Med en marginal på två timmar…

Sen 1:a november är jag nu igång igen. Kör allt jag orkar och vill – JFT ( Just Fucking Train). Mycket löpning, rullskidor och gym, men även testcykel, inlines, cykel och stavgång. Med risk för att det slår tillbaka, jag känner mig starkare än någon höst förr! En månads rekreation gjorde mig gott.

Jobbar sista dagen nu onsdag 23/12, sedan blir det jul hemma, vartefter jag sätter mig på tåget till Åre för drygt två veckors vinter- och konditionssemester. Första veckan blir det fokus på syreupptag, andra veckan distans, allt på skidor och i löpskor.

Efter jul blir det dock mer allvar av allting. Mer struktur, mer intensitet, mer volym, helt enkelt MER. Jag har nu en utarbetad plan hela vägen fram till premiären i april. Det blir mycket nytt nästa år. Både i form av sponsorer och fokus. Återkommer.

 Njut av snön!

Annonser

JFT – Multisporthelg

tisdag, 27 januari, 2009

Det var kontentan av helgen – Just Fucking Train. Ett begrepp som både jag och min tränare använder sedan ganska långt tillbaka. Fler varianter av samma tankesätt: Du förlorar inte en tävling pga för dålig stretching eller analys – du förlorar den pga för lite träning.

Avfärd destination Stockholm fredag morgon kl. 06:00. Efter diverse mellanlandningar var vi på Karolinska institutet 14:30 och körde igång fystesterna tills ut på kvällen. Det gick väldigt bra. Precis det besked jag ville ha med lagom många veckor kvar av vintern. Jag slog helt enkelt mina gamla värden rejält, utan att egentligen känna mig i super-form.

Efter det åkte vidare mot Uppsala där vi åt en god, om än något sen, middag. Sedan packade och planerade vi för morgondagen samt snackade massa skit. Hann även med att leka en del med Henrik och Johannas 6 veckor gamla son, Hugo! I säng 0:15, som planerat.

Uppstigning 03:45, frukost bestående av en kopp nattsvart kaffe och en halv apelsin. 04:00 började jag och Micke dagen och framför oss väntade minst 10 h, fördelar på 5 block. Löpning, cykel, löpning, långfärdsskridskor och åter cykel.

Första passet var löpning med tunga ryggsäckar. De innehöll kläder, cykelskor med överdrag, längdpjäxor, långfärdsskridskor, pannlampa, batterier, chips, choklad. Helt enkelt dagens utrustning plus mat och dryck. Löpningen tog 1h 15 min, till centrala Uppsala där vi hämtade Henrik.

Byte till cyklarna. Cyklade 2h 15 min via grusvägar och skog fram till Fjällnora. Byte tillbaka till löpning med något lättare ryggsäckar. Löpning i 2 h på grusvägar, is, terräng och skog, så grymt kul.

Väl tillbaka i Fjällnora så väntade bytet till långfärdsskridskor. Då var klockan drygt 10:00 och vårt service-team (tjejerna) hade dykt upp. 1h 30 min långfärdsskridskor på sjöarna runt Fjällnora, bitvis skjutande på barnvagn med Hugo i. 🙂

Efter det var det dags för dagens sista sträcka, 2 h cykling tillbaka till Uppsala. Väl där var vi ganska trötta och väldigt nöja med dagen. Det blev nästan 11h sammanhängande träning, de enda pauserna var grenbytena med matintag. Vi höll högt tempo hela vägen utan att ta slut vilket är ett fint besked. Efteråt blev det en välförtjänt bastu och sedan våfflor med sylt. Kvällen avslutades med Thai-mat och ett glas rött, för antioxidanterna :-). Behöver jag säga att ögonen var väldigt tunga redan 21:30.

Dessa helger är så roliga, både träningsmässigt och socialt. När jag hänger med rutinerade multisportkillar på sådana här pass så vet jag att jag är på rätt väg, vilket känns väldigt skönt. Jag vågar dessutom påstå att jag var den starkare i helgen, jag drog väldigt mycket, både cykel och löpning.

Söndag blev vila och hemfärd, välbehövligt. Igår körde jag 1,5 h rullskidor, pulsen var lite seg och benen något stela, annars helt ok. Ikväll blir det löpintervaller.


I ekorrhjulet

onsdag, 21 januari, 2009

Så känns det i alla fall. Dagarna flyter på med massor att göra på jobbet, för att sedan åka hem till dagens höjdpunkt, träningen! Oftast före middagen, för jag blir ibland så trött efter maten. Det här är dock ingen klagosång, jag trivs! Jag hinner med min karriär, både på jobbet och inom idrotten. Jag har dock sedan länge insett att man aldrig blir klar, att man aldrig hinner med allt. Jag gör vad jag kan och sedan är jag nöjd med det, oftast räcker det väldigt långt. Det är bara stressande att tro att man kan göra ”allt”, något som bränner ut folk.

Jag har tränat hårt torsdag, fredag, lördag, söndag och måndag. Söndagens 5h distans med Tim och Maria i halv storm, sög verkligen musten ur mina ben. Det kändes på gymet i måndags. Så igår vilade jag. Ikväll ska jag köra styrkeintervaller på testcykeln. Älskar att träna på den. Så oförlåtande, så effektivt.

På torsdag blir det ett lite lättare pass på rullkidorna för på fredag morgon sätter jag och Maria oss i bilen mot Stockholm.

Där ska jag först fystestas hos min tränare på Karolinska och sedan kör han, jag och Henke en  för oss traditionell träningshelg multisport. Det blir många långa timmar som börjar på fredag kväll.  Löpning, trekking, långfärdsskridskor och cykling. Bra att vara hyfsat fräsch inför en sådan helg.


Nästa säsong tack!

tisdag, 9 oktober, 2007

Nu är alltså Mtb-säsongen 2007 över. Det känns både tråkigt och skönt. Skönt att slippa flänga Sverige runt varje helg på tävling och istället ha lite tid över för familj och vänner. Tråkigt, eftersom detär roligt att tävla, träffa folk och se nya städer/banor/skogar. Dessutom var min form, som vanligt på hösten, hög nu när många andra är slitna.

Säsongen avslutades med en dubbelhelg, 29 och 30 september, i Kristianstad respektive Ängelholm. Tävlingar anordnade av Kristianstad MTB och Åstorps CK. Alltså hemmatävlingar. Jag blev 7:a i båda loppen och är nöjd. Flera bra elitåkare var där då det var säsongens sista helg för många. Slutade totalt 3:a i Syd Mtb-cupen, Suunto Syd MTB Cup som den heter.

astorp.jpg

Dålig bild på ett bra lopp.

Nu tar vinterträningen vid för min del. Kör på ett par veckor för att vänja kroppen vid hård belastning, sen tar jag en eller två veckors vila för att ladda inför en tung vinter.

Började i helgen, körde ett tungt multipass som start inför kommande multisport-tävlingar. På lördagen så körde jag årets sista tävlings-träning med klubben, cyklade distans dit och hem. Gick sen upp 03.30 på söndag morgon för mitt multipass. Först 3 h löpning och snabb gång, följt av 2 h MTB, som sen avslutades med 1,5 h inlines med stavar. Ett tungt pass med litet energiintag, som dessutom började i mörker.

Jag är omsorgsfull med vilka jag berättar detta för, för efteråt brukar ingen tro att jag är normal. Faktum är att jag gillar sådana pass. Det passar mig att kombinera ett fysiskt tungt pass med psykiska utmaningar som mörker, trötthet och fettförbränning. Att springa i tre timmar är jobbigt, men ca 1/3 av detta är snabb gång, något som är lite klurigt och kräver träning inför multisporttävlingarna. Inlines är också jobbigare än man kan tro, med stavar blir det som skate-skidor, man använder hela kroppen och har hög puls. Dock är det grymt kul för det går riktigt snabbt!

Behöver jag säga att jag var trött söndag kväll…

Annars är det en normal vecka på jobbet, som blandas med hård löpning, tempoträning och gympass. I helgen är det Uppsala som gäller. Multisport-tävling och 30-årsfest. Om jag hittar någon att tävla med, alla de ”ordinarie” hade andra planer, dålig stil… 🙂

Nu ska jag till frisören. I klädkoden kavaj på lördag ingår säkert att inte se ut som en Beatles i håret. Ok, jag överdrev, men det börjar bli mycket, tjockt och krulligt och som cyklist måste man ju vara emot överdriven (kropps)behåring.


Lååång uppdatering

tisdag, 4 september, 2007

Har efter påtryckningar rannsakat mig själv och insett att det är alltför länge sedan en uppdatering. Kan skylla på att jag inte har Internet hemma, och det gör jag. Helt seriöst så håller jag på att bli tokig. Visste inte att jag var så beroende. 

I korta ordalag så flyttade jag, för första gången på 7 år, tillbaka till Skåne direkt efter semester, alltså v.32. Jag går nu vidare i nästa steg i mitt Utvecklingskandidatsprogram, vilket innebär 6 månader på Försäljningsavdelningen på Procordia Food´s huvudkontor i Eslöv. Vi är indelade i kundteam, totalt fyra stycken, och jag jobbar i Coop-teamet. Det är försäljning på en strategisk nivå, så jag säljer inget själv. Det handlar exempelvis om att ta fram årsplaner, kampanjer, analysera försäljningen och skapa åtgärder. Positionen kallas för KAM (Key Account Manager). Roligt och intressant, framför allt så är det lärorikt att komma bort från produktionen ett tag och se med andra ögon. 

Jag har även flyttat tillbaka till min hemstad Kristianstad. Känns kul och mycket konstigt på samma gång. Eslöv var aldrig ett alternativ och det var svårt att få något vettigt i Lund och Malmö på mina premisser. Hade tur och kom över en fin tvåa i Kristianstad, möblerad i 2:a hand under precis de 6 månader som jag vet jag ska vara i Skåne. Efter det kommer nästa steg i mitt program och då kan jag få flytta igen. 

Jag har lovat mig själv (och Maria 🙂 ) att det här är sista halvåret i andras lägenheter och andras möbler. Jag har alltså flyttat ner själv, vilket inte är speciellt kul. Maria är kvar i Örebro och sin fasta anställning på NCC. Som tur är hann hennes kropp läka ordentligt efter den otäcka kraschen, för det hade inte varit lätt för henne att vara själv de första 3 veckorna. 

Tävlandet har flutit på bra. Nu är det bara 4 tävlingar kvar på säsongen, av vilka de viktigaste är en dubbelhelg sista helgen i september. Race både lördag och söndag och då kommer Sydsvenska MTB-cupen att avgöras, där jag ligger mkt bra till i sammandraget. Långloppscupen är avslutad och där fick jag en helt ok placering i sammandraget med tanke på att jag helt ofrivilligt missade 2 av de 6 deltävlingarna. Jag har i år kört bra på alla tävlingar och tagit ett steg uppåt från i fjol. Ska bli spännande och se var jag hamnar på Sverige-rankingen. 

Snart är det höst och oktober, då börjar multisporttävlandet för min del, blir kanske både Femmans multsisportrace och Raid Uppsala. Jag ska även köra några deltävlingar i CX-cupen som höstkul. Sedan börjar den tunga, härliga vinterträningen och föreberedelser för att slakta min tid på Vasaloppet. På så sätt är hösten och vintern härlig. Tävlingarna kan tas lite mer som skoj och väldigt effektiv träning, då alla viktiga tävlingar för året är förbi. Nu ska jag jobba, 

ciao, Patrik


24 mycket leriga timmar

måndag, 25 juni, 2007

Förra helgen, 16-17 juni, upplevde jag den lerigaste och blötaste tävling i min karriär som idrottare, Nissan Nordic24 i Köpenhamn. Alltså, ett 24h-race för MTB, både i lag och solo. Vi körde, som vanligt i 24h-tävlingarna, i lag. Att köra solo är kul, men det sliter så grymt att man är sliten större delen av säsongen efteråt. ”Vi” är jag, Micke, Daniel och Henrik, helt enkelt Team Molar Multisport.

12.00 gick starten och jag skulle köra första sträckan på det 17 km långa varvet. 11,.45 öppnade himlen sig med ett helt fantastiskt regnande, som sen höll på tills solen gick upp på söndag morgon. Härligt. Sommaren ska vara solig!!

Varvet var tufft. 17 relativt tekniska kilometrar med många höjdmeter. Det var små stigningar hela tiden, så det fanns inga avsnitt att återhämta sig på. Danmark är inte platt överallt! Vi insåg direkt att allt regn tillsammans med över 1000 cyklister på varvet skulle skapa otroligt leriga stigar. Vi blev inte besvikna.

p6162074.jpg

Dagen och natten förflöt. Blött, lerigt, kallt och mörkt. Precis som en 24h-tävling ska vara MAO. När solen gick upp slutade det äntligen regna, tyvärr. Det förde med sig att jord-och sandleran började torka upp, vilket gjorde den otroligt seg, den verkligen sög fast cykeln i de hål som tidigare ”bara” hade varit väldigt blöta.

p6162065.jpg

Allting var helt enkelt mest misär och då blir det till slut mest komiskt. Det var inte jobbigt bara för oss som tävlade, utan även för vårt supportteam. Det är inte lätt att föse oss med mat, torra kläder och rena cyklar när det konstant regnar och flyter vatten inne i tälten. En stor eloge till dem, utan vårt trogna supportteam hade vi inte fixat tävlingarna.

Tills slut så blev vi i alla fall 14:e lag. Vi är ganska nöjda med det då det var 120 lag som startade, dessutom var vi det KLART bäst svenska laget. Dock kunde det gått bättre. På söndag morgon var vi uppe på en 9:e plats. Då gjorde vi dock en stor taktisk miss som gjorde att vi till slut tappade till 14:e plats istället för att avancera. På det hela är vi dock nöjda!

/Patrik


Psykiskt tung brytning

måndag, 16 april, 2007

För er som inte redan sett det så tvingades vi bryta Raid450. Det tog väldigt tungt på oss allihopa, i alla fall psykiskt. Vi mår allihopa, som tur är, bra rent fysiskt så här en dryg vecka efteråt. Däremot var det en stor psykisk motgång. Vi hade allihopa förväntat oss mer av oss själva.

Dock klandras ingen, loppet var otroligt tufft och endast ett lag av 14 kom i mål inom den uppsatta tidsgränsen. Tävlingsledningen förlängde sedan tidsfristen så att tre resterande lag kom i mål.

Efter ett dygn tvingades en av våra lagmedlemmar att bryta då han slagit upp en gammal vristskadad och fick en väldigt otäck hosta. Han kunde i stort sett inte gå och vi hade en 19 km lång löpsträcka som väntade närmst. Vi övriga i laget fortsatte i nästan ytterligare ett dygn innan även vi bröt. Då kunde inte jag heller ta mig fram för egen maskin och grät nästan för varje steg, ville inte bryta, men insåg att jag inte skulle kunna ta mig i mål. Eftersom vi körde ”utanför tävlan” sedan vår fjärde lagmedlem brutit, skulle vi i vilket fall aldrig få en placering i mål och då tröt den lilla motivation och ork som fanns kvar. Tyvärr redovisas inte heller detta på hemsidan, utan formellt bröt vi efter det första dygnet, då den första av oss klev av.

I efterhand var det nog rätt beslut. Jag körde inte sönder mig för resten av säsongen, vilket hade varit dumt att göra redan i början av april, för en tävling där vi ändå inte skulle få någon placering.

Försöker nu i efterhand att se det så och ta med de positiva bitarna till nästa race, för jag vill mer! Vi orkade trots allt drygt 1,5 dygn utan sömn med klar övervikt av löpning på sträckorna. Jag är inte lika bra på löpning osm resten av laget, de har fler mil i benen och jag är cyklist! Tanken var att de skulle dra mig på löpsträckorna och jag dem på cyklingen. Till slut var det ändå löpningen som knäckte den som bröt först och till slut även mig.

Under det första dygnet sprang vi över 10 mil, kanske 12, och de allra flesta av dem var på asfalt. verkligen inte ett normalt upplägg och väldigt tufft. Benen var stomma som två cementpelare av all asfalt och allt gjorde otroligt ont. Då blir det svårt att konkurrera mot triatlonister som är vana vid asfaltslöpning.

Till nästa tävling har jag med mig att jag orkar rent fysiskt, varken fysiken eller frånvaron av sömn var något problem. Dock ska jag samla fler löpmil i benen och utveckla min kajak- och kanotpaddling.  Vi kommer bli giftiga, snart!

Veckan efter påsk har bestått av träning utformad som återhämtning, bra nyttig mat, samt jobb. I helgen började jag åter igen köra lite hårdare för att åter hitta farten i kroppen. Lördag och söndag (läs 21-22/4) är det dags för första deltävlingen i SydMtb-cup, Kattegattstouren i Varberg och Falkenberg. Fram tills dess blir det korta fartfyllda pass, intervaller, backar, teknik och skog, för att som sagt hitta farten.

Återstår att se hur formen hinner bli. Multisporttävlingarna sliter hårt på kroppen, man blir uthållig och stark, men farten brukar försvinna ett tag. Efter exempelvis Sömnlös i Rudan har dock formen blivit grymt bra när man återhämtat sig, bara att hoppas jag hinner det tills i helgen.

Kör hårt!

/Patrik