Jag har kört Snapphaneturen i många år och den är en av mina sbsolua favorittävlingar. Både den roligaste och tuffaste långloppsbanan och sen dessutom på hemmaplan. Till SM i år hade Tony & CO i Hässleholms CK gjort ett hästjobb och fått banan ännu bättre, med nya roliga stigar. Vädret såg länge ut att skapa en riktig lerfest, men sol och hårda vindar fredag och lördag fick banan att torka snabbt. Underlaget var nästan perfekt, fuktigt med några få lerhål.
Tyvärr så förstördes mina chanser till en bra placering tidigt i loppet. En krasch efter knappt en mil gjorde att jag tappade sista länken till täten. Efter det gick jag på max ganska länge för att komma ikapp, fick till ett bra samarbete med Benny Andersson och körde till slut ikapp vad som var kvar av andraklungan. Då var jag tyvärr ganska trött och fick betala priset sista 2 milen på tävlingen. Jag körde väl i samma fart som många andra, men i normala fall så är det på slutet jag är starkast och plockar placeringar.
Samarbetade med Tim sista biten och vi var väl ungefär lika trötta. Gick i mål på en helt ok tid, trött i hela kroppen, men det är inte kul att veta att man skulle varit längre upp. Särskilt inte på SM.
Det bästa/sämsta är att vurpan finns på film! Den ser löjlig ut dessutom. Tack ska du ha Andreas! 🙂 Jag vet inte vad som hände, mer än att jag gick rakt in i en sten istället för förbi och att jag slog i knät vilket gjorde riktigt ont. Onödigt! Kolla efter 04:10.
Inför lördag ska jag raka benen för sista gången den här säsongen. Dags för det mycket prestigefyllda KM i Tempo. Platt, grymt blåsig bana på 28 km. Grymt!