Bittert i Eksjö

Andra långloppet i rad som jag punkterar. Synonymt för båda har varit att jag varit med i toppen och slagits, kroppen har känts kanon, och sen kommer bakslaget. Jag börjar bli mer än lovligt trött på att min fina form förstörs av tekniska haverier. Jag är normalt inte en bitter människa, men i söndags kom det krypandes. Att jag blir ifrånkörd kan jag ta, men detta!

Försöker vara glad efter målgång, foto Henrik Nilsson.

Det är ett tag sedan jag skrev. Efter Lida Loop har jag hunnit med en dubbelhelg i Borås där jag båda dagarna hamnade i mitten av resultatlistorna. Kände mig trött och sliten, varken kropp eller puls svarade på riktigt. Därför tog jag vila veckan innan midsommar för att åter hitta formen: väldigt lite träning. Midsommarhelgen körde jag sedan igång igen och kände mig fräsch och snabb lagom till Ränneslättsturen.

Om punkafesten på Lida Loop delvis berodde på mitt eget slarv, så hade jag inför Ränneslättsturen gjort allt underhåll rätt. Jag ville verkligen inte uppleva det igen. Vi körde upp till Eksjö, 25 mil, tidigt söndag morgon. Hade obligatorisk närvaro på 50-årsfest inom släkten kvällen innan. Var osäker på hur uppstigning 04.00 följt av lång bilfärd skulle påverka tävlingen, men det kändes bra. Tack vare mina Skins från Firma Wiksell så var benen dessutom inte alls tunga av bilfärden, grymt bra!

Det regnade hela vägen upp och fram tills en timme innan start. Dock verkade marken varit torr innan så förhoppningsvis skulle det bli ok. Starten gick och bortsett från en snigelfartsåkande masterbil så gick det bra. Varför kör de så sakta? Alla överpositiva cyklister kör då över sin nivå och hamnar för långt fram, vilket senare förstör för andra som är snabbare! Regnet började ganska snabbt och det rejält. Himmelen var helt öppen i minst en timme och sedan var det lerparty resten av racet! Mot slutet kom solen fram, men det var ju så dags.

Jag hamnade i en bra grupp där framför allt jag och Paul från vårt systerteam hjälptes åt med dragjobbet, vi låg kring plats 11-15 och kände att vi kunde öka framåt, fint! Efter andra lagningen kom snabba junioren Stefan Hellberg ifatt, vartefter han, jag och Paul stötte ifrån gruppen. Nu skulle vi ta in på de framför oss. Vi höll fin fart, men då händer det. Jag får framhjulssläpp i så gott som varje kurva och tvingas inse att jag har lite luft i däcket. Förbereder med kolsyrepatronen i handen och ska göra ett snabbt stopp för att fylla på.

Vad händer då, jo det funkar inte! Packningen i kolsyremunstycket är borta pga all lera, regn och grus, skit också! Tvingas slänga i en slang och springer längs banan och skriker åt dem som passerar efter en pump. Får till slut en av en snäll junioråkare och kan efter drygt pumpande fortsätta. Nu långt bak och helt ensam, alla jag kör om är för långsamma. Det blir 3 långa mil in i mål, det är tungt ensam. Slutar till sist på en 25:e plats, vilket får anses bra med tanke på problemen, Jag tappade mycket tid när jag stannade. Det känns dock helt irrelevant då kroppen och formen kan så mycket bättre. Jag var helt inställd på topp tio!

Strax innan mål, foto Henrik Nilsson

Just nu diskuteras dessa problem med medcyklister, försäljare och teamkamrater. Vad ska jag göra! Är det någon som har tips? Mottages tacksamt! Igår, tisdag, blev det nästan 3.30 distans efter måndagens vila och idag blir det träningstävling i Åstorp. Där är det alltid fint motstånd.

Resultat här.