Lugn helg!

Helgen som gick har varit förhållandevis lugn, då den var tävlingsfri. Passade då även på att ta träningsfritt på lördagen och passa på att göra något annat än att cykla. Det något annat blev först sovmorgon, sen vandring i Kilsbergen. Gick bl.a. genom Trolldalen och upp på Skansberget. Var en mycket lugn och trevlig dag i underbart väder!

Om man ignorerar den över lag dåliga bilden så kan man se mig på väg in i själva Trollgrytan. Jag väntar bara på att en björn ska hoppa fram och äta upp mig… 🙂

Under söndagen var jag ute med ett (från början) ganska stort gäng cyklister här från Örebro, mycket trevligt. Var ute i drygt fyra timmar inklusive fika i Ånnaboda och cyklade enbart på stigar och vägar i Kilsbergen, många helt nya för mig. Det, sällskapet och vädret bidrog till det trevligaste träningspasset på länge. Kilsbergen är verkligen stort, där kan man köra hur mycket som helst och ändå hitta nya stigar.

Nu har en ny vecka börjat och med den tung träning, dags att trycka ner sig inför Lida Lopp 10 juni. Till helgen ska jag till Göteborg. Det blir en helhelg med shopping, Liseberg, kompisar och sedan en deltävling i Syd Mtb-cup, på söndagen i Mölndal. Ska bli trevligt!

Kör hårt!

/Patrik

Grey´s Anatomy, en social fiende!

Igår kväll kl. 21.00, precis som alla andra onsdagar, var det Grey´s Anatomy på en av våra fina kommersiella kanaler. Denna tidpunkt är en av flera, varje vecka, då ingen vill umgås med mig! Inga kompisar, ingen familj, inga arbetskamrater. Andra liknande tidpunkter är måndag, tisdag och torsdag kl 21.00. Då är det CSI av olika former, Desperate Housewives och så klart, diversre inredningsprogram! Över lag är vardagar 20.00 – 22.00 en hopplös tid att umgås, då man jämt måste konkurrera mot något blaj på TV.

Visst, ibland är det skönt att krypa ner i soffan, äta/dricka något gott och bara slappa, men inte jämt. Inte planera socialt umgänge efter det. Alltså, en social fiende, som bör bekämpas. Upp till kamp! 🙂

Vad gör man då ensam, en kille som sällan tittar på TV? Just det, ger surbenen och kondisen en rejäl omgång. Rätt åt dem, haha.

De fick löpning. 5 härliga intervallblock a´4 min med 8 resp 4 st 15 eller -30 sek intervaller i varje block. Därefter 20 min löpning på 10 slag över tröskeln. 45 min intervall-löpning, plus uppvärmning och nedvarvning. Sen var jag trött och mådde som en kung! Provade dessutom ett par nya trailskor jag skaffat:

Efter det tittade jag faktiskt på TV, medans jag stretchade och åt lite. Fråga Olle blev det, som var mycket kul. En oerhört tramsig Fredrik Granberg underhöll. Tramsigt, lättsamt och precis lagom seriöst… 🙂

I förrgår var det Vårruset här i stan, kul med 9000 tjejer som springer. Synd bara att för en del är det enda gången på året. Gör det en gång i veckan istället och må bra, jämt. Nästa torsdag ska jag springa grabbhalvan, bara som en plojgrej med gubbarna på jobbet.

Nu är det lunch i solen som gäller, tja!

Starka och snabba ben!

Äntligen kom en tävling, relativt tidigt på säsongen, som jag känner mig nöjd med. Visst, Kattegattstouren och Västerås 2-dagars gick ok, men det fattades en del för att kunna åka hem nöjd. Efter Långa Billingeracet åkte jag däremot hem nöjd.

Mitt mål var att ta poäng i Elit-klassen för att sedan under säsongen bygga vidare mot en bra totalplaceringen i cupen. Jag blev 41:a, alltså poäng med marginal och jag vet att formen inte är på topp än. Känns mycket bra. Dessutom är Långa Billingeracet nog ett av årets tuffaste lopp. 81 km med hög andel stig, en del betydligt mer tekniska än ett genomsnittligt långlopp, samtidigt som det finns ett antal ordentliga backar.

I efterhand kan man alltid tänka varför hängde jag inte på första-klungan in i skogen, varför tog jag inte i lite mer i den backen eller satsade lite vildare på den stigen? Men, jag är nöjd, det finns alltid saker att förbättra och det ska jag göra resten av säsongen. Dessutom var det en så härlig känsla att benen svarade  på stigarna och i backarna, att jag kunde trycka på ordentligt överallt och ändå orka hela vägen in i mål.

Pizzan efteråt med klubben var god, det var vi alla värda. Nu ska jag snart köra mc hem från jobbet, flexar lite idag för nu ska kroppen tränas ner igen fram tills 3:e juni.

Ciao!

Motorcykelsäsongen har börjat!

Jag har världens bästa föräldrar. Så är det bara. Mina motorcyklar och alla tävlings-och träningscyklar har de senaste åren stått i deras garage och förråd, då jag har bott hemma under mina ”sommarlov” från universitetet. Så är det att vara student.

Nu när jag jobbar i Örebro stod ju min favoritleksak väldigt dumt i Kristianstad. Vad händer då? Jo, mina snälla föräldrar kör upp den hit till Örebro! Pappa på hojen och mamma bredvid med bilen för hemfärden. Dessutom stannade de i två dagar, vilket var mycket trevligt. Vi han gå på restaurang och bara umgås i lugn och ro. Särskilt då jag laddade för Långa Billingeracet och inte tränade så hårt.

Här ser ni min favoritleksak bredvid mountainbiken, en Triumph Sprint RS, farligt svart.

Har hunnit köra några rundor och fler blir det snabbt. Bra till och från jobbet när det är fint väder och mycket bra avkoppling mellan varven.

”Allt på två hjul är kul!”

/Patrik

Stängt gym och fotfylla!

Gick imorse upp 05.30 för att hinna förbi gymmet innan jobbet och på så sätt få en bra start på dagen OCH hinna med två kvalitetspass, då jag ska köra tempoträning ikväll. När jag kommer fram så upptäcker jag dock att gymmet har bytt öpettider den senaste veckan, utan att jag lagt märke till det. Hur glad blir man då? Bra start på dagen, my ass.

Istället var jag på jobbet 06.15, kändes bara Något överseriöst, då jag börjar 07.45. Har iof sig flex, men ska inte den utnyttjas åt andra hållet? 🙂

Gick istället upp i gymet som vi har på jobbet, det är ganska spartanskt. Körde benpress, mage och rygg i blandning av styrka, ren irritation och morgonilska, kändes bra. Sen gick jag trött och duschade och surade lite i bastun. Kunde på så sätt börja jobba 07.30, utan några stora frustrationer… 🙂

Läste att en 66-årig man blev av med sitt körkort efter att ha gått omkring full. ”Han hade inte åkt fast för rattfylleri, men anses ändå opålitlig i nykterhetshänseenden”, enligt Hallands Nyheter. Personligen tycker jag det är skönt att någon vågar ta sådana här beslut. Läste i en rapport att varje dag kör det lika många rattonyktra på vägen i Sverige, som det finns taxibilar. Obehagligt. Dessutom har tydligen 10 % av vår manliga befolkning ett alkoholberoende. De ska tas om hand om och få rätt vård, men de ska inte köra bil, det dör för många varje år p.g.a. akkohol.

Tur man mest (är ute och ) cyklar och på sin höjd dricker folköl till fredagsmiddagen.. 🙂 I alla fall under tävlingssäsongen.. Händer väl ibland att det dricks något mer när det är någon återträff med alla härliga grabbar från Luleå. Dock bör det vara ”off-season”.

Nu ska jag skriva klart en Launch recomandation och investeringsansökan, sen ska jag på möte med chefen och presentera uppstartshandlingarna för mitt senaste projekt. Sen ikväll ska jag träna tempo på landsväg, och efter det ska jag till Berhns (Örebro) Arena för att se på damallsvenskan, Karlslunds IF – Umeå, kul!

”Kör fort och mitt i vägen”!

Bra träning i Västerås!

Landsvägstävling i hård sidvind betydet inte bara hög fart, utan även taktik… 

Jag är ju MTB-cyklist, det är där jag glänser och det är där jag presterar bäst. Därför åkte jag till Västerås 2-dagars med målet att köra hårt, fort och länge för att få bra träning. Även bättra på brännan i det fina vädret! Banorna i Västerås är platta och hårt utsatta för vind över åkrarna, bra träning då jag är bättre i backigare och intensivare terräng. 

Lördagens linjelopp över 9 mil startade ruskigt fort i sidvinden. Jag hängde med bra i första-klungan, benen kändes bra. På andra varvet kom taktiken. Klungan rörde sig på ett sätt jag inte var beredd på, helt plötsligt låg jag mitt i den hårda vinden och tappade klungan i en tvär sväng, blev helt enkelt trängd. Med mer ”landsvägs-erfarenhet” hade jag sett det komma tidigare…  Hamnade alltså själv i vinden, slet hårt för att försöka komma ifatt klungan själv, men det gick inte. Tröttnade lite och blev ifattkörd av 2:a klungan, var då trött, så tappade även den klungan ut på sista varvet och fick slita själv hela vägen runt, tungt! Kom dock i mål, det var fler än hälften som bröt, så det var tufft. 

På söndagen väntade det klassiska varvloppet runt Anundshög utanför Västerås. 10 varv a´ knappt 4 kilometer skulle avverkas, knappt en timmes cykling alltså. Varvet är ganska enkelt med tre snäva kurvor i ganska hög fart, platt och endast ordentlig vind på målrakan och en bit därefter, så här skulle farten bli väntat hög. Tyvärr var jag lite sen till startlinjen, 10 min innan trodde jag skulle räcka, så jag fick starta bland de sista leden i klungan. Snabbt, innan jag hunnit avancera upp till första-klungan, drogs fältet ut i medvinden och första-klungan försvann i en av de tre snäva kurvorna. Märkte snabbt att min klunga körde för sakta, så jag ryckte loss för att köra ikapp, men fick ingen med mig och orkade inte ensam köra ikapp en samarbetande klunga. Fick slå av och hamnade i en klunga på sju man. Det gick ganska fort, men för långsamt för mig, då vi tyvärr inte tog in på klungan, för övriga ville/orkade inte köra hårdare. Ryckte själv ytterligare en gång, men det var lönlöst, orkade inte själv. Kände att jag var betydligt starkare än övriga i min klunga och vann spurten enkelt efter att ha ryckt i sista kurvan och matat på ordentligt i banans enda backe upp mot mål.  Sammanfattat så var det en bra träningshelg, jag körde hårt, långt och fort precis som jag tänkt. Vår snitthastighet var 39,1 km/h under lördagens linjelopp och 42,1 km/h under varvloppet på söndagen. Trist att jag inte fick vara med i toppen och slåss, men jag kom i mål på en bra totaltplacering i ett etapplopp där fler än hälften bröt, så jag är ändå ganska nöjd. Jag SKA inte hänga med eliten på landsväg, så enkelt är det. Men med lite mer rutin av taktiken så ska det nog gå bra så småningom. De får gärna komma och köra lite MTB om de vill… 🙂 

Bilder kommer snart!