Ont i hjärtat

Ja, tänk om man skulle få ont i hjärtat av trötthet, precis som man får i benen av träningsvärk? Det är ju faktiskt också en muskel, en muskel som jag tränar ofta.

Jag blir ganska trött när jag hör cyklister skylla på sina ben som dåliga, fula, trötta osv. Det är ju faktiskt hjärtat som styr kroppen och ska hinna med att transportera bort alla slaggprodukter. Alltså är det hjärtat som sätter gränsen och det man bör träna, hellre än gym och starka ben.

Idag borde jag haft ont i hjärtat. Den senaste veckans hårda och intensiva träning har gjort mig något sliten och idag kördes det sista cykelpasset på en dryg vecka. Passade på att öka motståndet till tidigare oprövade nivåer, så det bet bra både i hjärta och ben. Positivt att jag orkade genomföra passet på ny motståndsnivå med en tuff vecka bakom mig.

Inatt, om 2 h, sätter jag och Maria oss på nattåget mot Åre och ska vara där 10 dagar. Skönt att komma bort och koppla av. Det kommer bli hård träning även där, men ingen cykel. I Åre finns det ju lite backar, så det ska utnyttjas, både i löpskorna och på längdskidorna.

Nu drar jag på semester. Som jag brukar säga, skönt för mig och skönt för er!

Annons

Det FINNS skog och backar i Skåne

Som svar på Nisses kommentar får ni en bild från söndagens tävling. Ni ser mig i min nya klubbdräkt, mitt i banans längsta backe. Klicka för större bild.

Bilden är tagen av Karin Bertilsson, tack. Kolla CK C4´s hemsida för fler.

Skåne är bitvis väldigt platt, men bitvis är det också väldigt backigt och gott om skog, ffa i norra skåne. Den som tror något annat får gärna komma ner på ett löp-eller cykelpass så ska jag trötta ut er! 🙂

För en riktig karl från Jämtland, så kommer backarna antagligen mest framstå som kullar, eller hur Nisse? Skogarna skulle du sen troligtvis missta för planteringar, men de räcker gott till cykel och löpning.

Ikväll blir det kort-korta intervaller löpning. Fint och effektivt sätt att få upp pulsen över 90 % (minst).

Vi hörs!

Första skogstestet!

I helgen har det varit premiär, både avseende riktig mountainbike och riktig skogscykling. På lördagen körde jag och Maria ett fint distanspass på 5 h där vi varvade skog, stig och grusväg. Oj oj vad roligt det var med stigar, ganska torrt dessutom.

Jag kan knappt bärga mig att prova min nya cykel, snart så. Så här glad var Maria över sin nya cykel och sin nya klubbdräkt!

På söndagen arrangerades årets första träningstävling, av Hässleholms CK. Den gick på Hovdala, samma område som Snappahaneturen och vi körde 5 varv på en 3-km slinga. Ganska backig och teknisk så det var precis lagom som säsongens första race. Kroppen protesterade lite i början och det kändes som man körde rakt över alla hinder, men det var SÅ kul!

Sedan lossnade det och kändes bra. Kroppen svarade fint och efter tre varv låg jag tvåa av 30 startande i klassen herrar över 15. Endast Paul Wirenstedt framför mig. Då körde jag punktering längst bort. Sprang i mål, lånade hjul av en vänlig själ så jag kunde träna klart. Blev 11:a.

Idag spelade jag 1 h innebandy med jobbet, vilket mest gav blåsor och småsår. Det är kul att gruffas lite extra med gubbarna mot ribbstolarna. Sedan körde jag testcykel här hemma ikväll.

Nu ska jag sova gott!

Motivationen är på topp!

Familj, kompisar och arbetskamrater frågar mig ganska ofta hur jag orkar, varför tränar du så mycket, vad är det som motiverar dig? Är man inte själv elitidrottare, eller har varit, så är det ofta svårt att förstå.

Svaret är egentligen ganska enkelt. För min del handlar det inte om att vara bäst i Sverige eller världen, då skulle jag slutat för länge sedan. Däremot skulle man kunna säga att det handlar om att ibland känna att man skulle kunna bli det. Den där känslan när formen är på topp, när allt stämmer, när du kan maxa uppför den där backen, på den där tävlingen, förbi den där konkurrenten och kanske skiner även solen?

Det är inte alltid roligt att ut och springa intervaller när det regnar som igår kväll. Distanspassen i snöblask eller minusgrader är inte heller alltid kul. Dock är det alltid lika skönt efteråt när man har tagit ut sig och framför allt så är det värt all mödan när tävlingarna sedan bara flyter på, i hög fart.

För det är just det jag som elitidrottare längtar efter, att tävla med bra form! Det är en drog som jag inte vill vara utan och då gäller det att hitta den där lilla extra motivationen som gör träningen rolig. Oftast är det inget problem, då jag mår som bäst när jag tränar. Livet går så mycket lättare när kroppen mår bra. Fast jag jobbar ändå löpande med min mentala styrka, det mår vi alla fint av.

Här har ni min utsikt från testcykeln.

Håller jag på att tappa pulsen på en intervall så bara sneglar jag på min nya tävlingshoj, i bitar, och tänker på hur fort den ska rulla inom en månad. Då tar jag plötsligt i så benen gör lite extra ont, lite extra längre.

Vad motiverar er? Berätta nu!

Tillägg Vasaloppet

Efter att läst mitt eget inlägg nedan så kände jag: Usch vad jag skyller ifrån mig, på skidor, väder och allt möjligt. Jag har alltid ogillat människor som jämt har bra ursäkter att komma med.

Vill därför tillägga att jag inte hade något att skylla på. Min form inför Vasaloppet var bra och dessutom så kände  jag att den var bra! Jag  körde så fort jag kunde, varken mer eller mindre.

Något vingbruten

Nu har jag äntligen gjort mig fri från mina senaste demoner (läs: Vasaloppet). Så här efteråt har jag haft en konstigt blandad känsla av att vara både missnöjd och nöjd. Folk har frågat: ”Hur gick det, stark att köra två lopp på en vecka?” Mitt svar har oftast varit: ”Jodå, jag är nöjd, med tanke på omständigheterna. De flesta av mina trogna läsare har säkert sett hur det gick. Öppet spår på 6.03 och Vasaloppet på 8.08. Som sagt, helt ok tider, men i båda fallen missade jag mina mål med några fjuttiga minuter, sådant känns aldrig kul.

Så här ser en korrekt langning ut, i fart!

Under Öppet spår var det pinsamt uppenbart att mina skidor är slut som artister, alla i mina fartgrupper hade bättre glid än mig, trots att jag hyrt in världsmästaren Janne Ottosson som vallare. Med vettiga skidor hade jag lätt åkt på 5.30, det var stenhårt, snabbt före den dagen.

Inför Vasaloppet kastade jag mina skidor på tippen och lånade min sambos splitt nya. Perfekt spann även för mig, åter igen fick världsmästaren visa sina vallatakter. Den här gången hade jag suveränt glid, samt lika värdelöst fäste som alla andra 15 000 skidlöpare den dagen. Suveränt jobbigt lopp med noll fäste, inga spår och väldigt varmt. Tydligen slogs det rekord i antalet som bröt, precis som i fjol, och de fick förlänga reptiderna då bussarna inte räckte till. Dags att tidigarelägga Vasaloppet?

Nu har jag i alla fall brutit ihop och kommit igen. Förra veckan trappades cykelträningen upp igen, efterhand som kroppen återhämtade sig. Var inte så farligt sliten, det var värre efter Öppet spår. Det som slet mest var att köra hem från Mora till Lund med start 19.00 på kvällen. Var hemma i sängen 04.00, sedan på jobbet 08.00. Full fart.

I helgen har det varit det träningsläger och säsongs-kickoff för Team Trek MC Center. Helgen spenderades i Kristianstad tillsammans med vårt systerteam Team Cannondale MC Center. På lördagen körde vi först 3 h distans, följt av 2 h lunch och lite vila. På eftermiddagen körde vi ett backpass på 2,5 h. Full fart i varje backe och bra sparring. Tror guiden Tim hade hittat varenda backe i Stackedala. Söndagen blev sedan 4 h distans med inslag av några riktiga skogsrace på mtb-slingor. Det var så kul, som jag längtat efter årets första skogscykling!

Nu väntar två tuffa veckor fram till påsk för att locka fram cykelformen ordentligt. Sen är tävlingarna nära!

/Patrik