det har jag. Men en sak i taget.
I fredags kväll var det sådär skönt att vara själv, som det bara är ibland. Efter en veckas UGL satt jag bara i TV-soffan och lät tankarna vandra. Lördag och söndag var en blandning av seriös slapping, god mat, lite vin och bra träning. På söndagen så var det så dags för distanspass med Ola. Det blev något som han kallade för Lindes-rundan. Från Örebro mot Nora/Lindesberg, runt Nora-sjön, vek av över Klackabergs-backarna och kom så ner i Nora. Där blev det en välbehövlig kopp kaffe och kanelbulle innan sista timmen hem till Örebro. Drygt fyra fina timmar blev det. Tänk om det istället varit ”Fyra fina flickor (äter F-musli hela dagen)”. Är det någon som minns den reklamen?
Passet blev precis så jobbigt och bra som jag trott. De första två timmarna hade vi sällskap av några seniorer från Örebro och det gick ganska makligt. Skönt att ligga konstant främst och dra, utan att bli trött. Det var då Ola planerade turen över Klackabergs-backarna. En extra backtur på 50 min så vi blir lite trötta, som han beskrev det.
Han uttryckte en viss oro över hur han skulle få mig trött, den oron visade sig vara obefogad. I sista backen upp visade tävlingsdjävulen sig lite grand. Min puls hoppade upp i 180 (perfekt distanspuls..:-)) och Olas stannade på tröskeln. Tydligt tecken på att jag tog i, för att senare bli garanterat trött, samt att Ola var lite sliten efter en hård vecka.
Så sant. Sista halvtimmen hem kände jag hur energibanken började tömmas och den där härliga tomma känslan på väg mot väggen började närma sig. Skönt för mig så var Ola starkare så jag låg på hans hjul och slapp då slita mig yr.
Tog efter det beordrad vila i måndags. Tisdag var det intervaller på inlines med stavar, följt av benstyrka på gym. Nya benövningar med tyngre vikter har gett en helt fantastisk träningsvärk. Det är alltid så första gången med en ny övning, skönt. Ska fortsätta med de övningarna, för de gör ju bevisligen nytta!
Igår var det dags för löpintervaller. Fick värma upp ordentligt och länge tack vara surbenen. Konstigt nog kändes det inte alls lika mycket när jag väl sprang som när jag går. Antagligen för att jag var varm, samt det där underbara som kallas adrenalin. Körde uppvärming, sen 20 min på tröskeln och efter det 10 st 2-minutersintervaller med en minuts vila mellan varje. Fint som snus.
På jobbet är det fullt upp, synd att klaga. Jul är ju en av supersäsongerna för oss i livsmedelsbranschen, samt att allt ska avslutas innan lång julledighet. ÅÅhh, jag längtar till dess. Jul, snö i fjällen, bastu, skidåkning härs och tvärs och god mat!
Patrik Paulsson - Cyklist 