Lida Loop, en punkafest!

Säsongens andra deltävling i långloppscupen, blev för mig en stor besvikelse. Kroppen var taggad, allt kändes fint och jag stördes inte ens av den ovanliga värmen på 30 grader. Tyvärr så hade jag max otur och hann med 3 punkteringar på de första 25 km, efter vilket jag naturligtvis kunde glömma en respektabel placering.

Starten gick mycket bra, uppför slalombacken var vi en grupp på drygt tio cyklister längst fram, in på grusvägarna efter startbacken. Det kan ha varit en av mina bättre starter någonsin. Ett par km före första varvning blev det en liten lucka och vi blev 4 st om platserna 8-12, tror jag. Vi började samarbeta och närmade oss igen de framför oss. Strax efter det krängde jag av däcket i en kurva och gick rakt ut i skogen. Satta fast däcket och körde i Pit-Stop spray, som sedan tyvärr bara höll strax förbi langning. Tvingades då stanna igen och lägga i en slang. Redan då hade jag tappat stort och låg ganska långt ner. Efter ytterligare 3 km hände det som inte får hända. Jag punkar även slangen och har nu inga fler. Det går inte att köra med slang när man vant sig vid slanglöst!

Stannar uppgiven och besviken i skogen och funderar. Till slut kommer teamkompisen Henrik och kastar åt mig en slang, tack! Tyvärr var jag för uppgiven för att hinna fråga efter pump, för mina kolsyrepatroner var slut. Står kvar. Lite senare kommer dock min tränare, Micke, som var slutkörd och därför stannar och lånar ut sin pump.

Till slut kommer jag iväg, men är väldigt långt bak. Mitt mål tvingas nu förändras från att köra in på topp tio till att ta poängplats i cupen, alltså topp 50. Långt ner bland alla motionärer är det kö i skogen och jag får ingen draghjälp. Kör så hårt jag bara kan, ensam i de två sista looparna. Passerar mängder med folk och funderar hur länge jag ska orka köra så fort ensam. Kroppen funkar dock bra och jag går imål på plats 49. Dåligt och besviken, men kanske ok med tanke på allt strul. Man tappar mycket tid på att stanna tre gånger och att sen tvingas köra helt ensam.

Jag tar dock med mig känslan i kroppen som var mycket bra. Det känns som ett härligt besked att jag orkar köra så hårt, så länge, själv. Helgen som helhet var dock mycket trevlig. Hann umgås med multisport-och Luleåkompisarna Henrik och Johanna både fredag och lördag. God mat, bad och sol var temat. Mindre roligt att köra hem från Stockholm 1600 en söndag kväll. Nåja, lika för alla.

Nu bryter jag ihop och kommer igen tills nästa race som är redan i helgen. Nu ska jag åter jobba på min svagaste gren; tekniska, lite kortare XC-race.

Textilstaden nästa!

Annons