Sommar och Sol!

Vilken helg, massor av träning, sol och god mat.

I fredags körde jag och Tim intervaller på linjebanan inför Skåne 2-dagars. Tråkigt varv, men det kommer att bli jobbigt ändå, pga vinden.

Lördagen spenderades på en solstol i en rondell i Snogeröd. +20 grader och sol. Just det, jag var flaggvakt på Ringsjön Runt. Efter det, lagom bränd, körde jag 5 minuters backintervaller. Fint. Att efter det låta sig bjudas på grillat och lite rödvins-doping i föräldrarnas trädgård, gjorde dagen fulländad och jag somnade ovaggad.

Lördagen spenderades nästan uteslutande på cykeln. Gick upp i Kristiantad och körde direkt till Lund. Där stack sedan direkt jag Tim och Maria ut på 6h och 20 min MTB-distans. Det var länge sedan jag satt så länge på en cykel. Fint väder, bra sällskap och en god glass gjorde det hela fantastiskt. Jag kände mig starkt hela dagen, så snart ska jag kunna tävla snabbt.

Ni som inte bor i Lund tänker kanske; hur kan man köra MTB så länge där? Det går, om man hittar! Vi körde bl.a. ToR till Sjöbo, något som vi så originellt kallar Sjöborundan. Den passerar traktens alla fina skogar, med mycket härlig stig och grusväg. Dessutom en slalombacke!

När vi kom hem så var det bara att slappa, tvätta och sedan sova. 23 dagars träning i 20-25 grader sol har gjort mig lite röd, så nu ska huden få vila lite. Dock inte benen.

Baj

Annons

Cykel på snöfria vägar!

Lite typiskt att med en sådan envis vinter så ska snön försvinna sista helgen inför Vasaloppet. Det hade ju varit skönt att fått till ytterligare ett distanspass på laggen, men ja ja. Nu blev det på cykel istället.

Körde 4,5 h med Tim och Maria idag. Vägarna var snö-och isfria, men inte helt torra, försiktigt uttryckt….Det kommer nog bli en spännande vårflod i år. Solen var i alla fall framme större delen av passet och nu har jag fått lite bränna i ansiktet.

Äntligen är OS slut och verkligen kul att Johan Olsson fick avsluta med ytterligare en medalj. OS har varit kul, med många imponerande svenska framgångar. Däremot så går det inte ihop med både jobb och elit-träning. Jag får ju ingen sömn.

Tisdag blir sista hårda passet innan Stafettvasan och Vasaloppet. Imorgon ska jag vila.

Distans-söndag

Imorgon är det äntligen dags för distanspass på cykeln! Det blir för första gången sedan 19 december. Då var det på MTB i djupsnö, blandat med skog och väg.

Imorgon blir det antagligen i snö igen, då det just nu är ”snöstorm” utanför dörren. Fast det blir mest väg, ingen skog. Jag, Tim och Maria och vi ska köra mindre väg med backar har vi sagt. Tro det eller ej, men här finns en del! Jag och Tim kör våra tunga vinter-MTB´s, Maria kör sin cross, då brukar vi träna ihop utan problem, vilket är kul.

Idag har jag kört drygt 2 h längd, tävlingslika intervaller á 5 km. Inga tider som jag vill visa här, då det var plusgrader, blött och sladdriga enkelspår med barnfamiljer. Känns som om det var den här vinterns sista längdpass i Skåne, för det blir nog varmare i veckan igen, bara det slutar snöa.

Blandade känslor för det har varit grymt kul med en riktig vinter och allt det medför. Men det har ju också drastiskt minskat min cykelmängd, då de är så kass på att ploga här nere. Fast jag är naturligt” seg”, så lite distanspass i solen på Mallorca är vad som behövs. Sedan så är jag på banan igen, för alla intervallpass går fint!

Fast imorgon får nog Tim dra mer än mig, då jag brukar hälsa på Mr Vägg, på många av säsongernas första distanspass. Jag fyller en ficka med Snickers utifall att!

Den nya Cube Reaction GTC

Helgens trevligaste MMS kom från Lasse på Mc Center. Min tävlingshoj står nu där, ihopbyggd och klar, i alla fall med originaldelarna. Ska ju byta en del.

Frågan är om detta någonsin har hänt någon? Att säsongens tävlingshoj finns på plats redan 22 januari? Jag tror inte det, i alla fall inte för oss ”icke-proffs”. Stora pluspoäng. Jag måste nog hämta den i veckan!

Den vakne kan se att jag redan bytt ut en del. Vi i Team Cube Mc Center blev tillfrågade om vi inte ville köra på Fox nya värstinggaffel, och visst ville vi det. Fox 32 F100 FIT RLC. Mycket spännande.

Helgen har varit lugn och skön och fylld med träning. Rullskidor på lördag, DÖK (Distans ÖverKropp) och idag distans på cykeln. Skönt att sitta på cykeln igen och bli trött. Kondis och styrka är bra, men den lokala cykelstyrkan är inte riktigt vad den varit, men det kommer. Förmodligen efter hand som jag tränar mer cykel igen… 🙂

Jag är tillfälligt bättre i halsen. Maria letade upp en karta för zonterapi och började knåda. Vet inte om det hjälpt på riktigt eller om det är placebo, men det kvittar ju!

/Patrik

Ut ur zonen

Igår var det dags att ta mig ur min bekvämlighetszon och åter börja lida. Straffet för en dålig vecka och en helg fylld av bröllop med tillbehör. Låter något pretentiöst, men för mig är det vad det handlar om. När jag är mitt i en period av hård träning är det bara kul att vara trött och ha ont. När jag däremot haft en dålig vecka blir jag bekväm och då är det alltid tungt att komma igång igen.

Då kör jag ett grispass, för att komma ur zonen.

Igår körde jag backintervaller löpning, tre-minutare. Jag använde en skogsbacke som till största delen består av gräsunderlag. Det är precis som treor eller fyror på cykel, fast värre, då man använder fler av kroppens muskler. Ansträngningen blir högre, alltså ett mycket bra grispass. 

Jag körde 7 st och det tog aldrig mer än 30 sek tills pulsen var över 90 %. Då förstår ni att det blev några minuter högintensivt och att jag efteråt var ganska slut. Backen liger 25 min löpning hemifrån, naturligtvis sprang jag dit och hem. 1 h 45 min löpning summa kardemumma.

Idag ska jag köra lite teknikdistans på skogsmoppen och på onsdag blir det lite hårdare skogs-intervaller. Jag tror att så här på slutet av säsongen handlar det mesta om att försöka behålla form och motivation. Det är för sent för att bli bra, så då måste det vara bättre att träna så man har kul och behåller det man har i kroppen.

Jag ser fram emot helgen med LLSM och XC-cup i Falun. Kul att testa en ny LL-bana och söndagens XC-race ska gå på SM-banorna, som jag verkligen tyckte var roliga.

Finnmarksturen

Först något annat. Dagens, och årets, största grattis går till teamkollegan, stålmannen Benny Andersson, Åstorp CK. I lördags lyckades han med något som är få förunnat. Han blev världsmästare i XC.

Han hade en dansk och en italienare i hasorna men visade vem som är bäst i världen och körde ifrån. Alla som känner Benny kan intyga att han verkligen är värd detta guld och många är vi elitåkare som på flera tävlingar fått finna oss i att bli ifrånåkta av denna H50-ikon. Stort GRATTIS Benny!

Fredag ledig från jobbet, 65 mil i bil upp till Ludvika och sedan hem igen. Allt för att cykla ett ganska tråkigt lopp där man konstant sitter och är förbannad på dessa enformiga grusvägar. Fast nu är jag lite negativ, det är när man är förbannad det går bra. Dessutom fick vi gå på kräftskiva i Ludvika på lördag kväll, vilken trots noll alkoholintag, malde ned min redan lagom förstörda kropp. Så helgen var riktigt kul och nu kan jag vila upp mig på jobbet.

Loppet:

Starten gick i makligt tempo. Även efter att mastern släppt så gick det lugnt uppför de första backarna och jag satt med enkelt i täten. På de första skogsstigarna började det dock gasas och jag satt snart i andragruppen med bl.a. Paul, Mikael Salomonsson och Niclas från Kolmården. Så långt var det bra och i den gruppen handlade det om platserna 8-15, perfekt. Sen kom tyvärr det ”vanliga”, på mil två och tre. Jag får det riktigt kämpigt med farten på framför allt platten och tvingas till slut släppa gruppen. F-n också, inte igen!

Livet är inte roligt ensam på Finnmarksturen. Väldigt besviken och med låg motivation så blir jag ikappåkt av bl.a Christian Månsson och Martin Wennhov, träningskompisarna hemifrån. En liten strimma hopp tänds, då Christian är en riktig motorcykel. Kanske kan vi köra ikapp? Jag får nog tyvärr säga att de för dagen inte var så starka som jag hoppats på, ffa i skogen. Jag fick dra mycket och det märkte även Ola när han kom ifatt oss. Då fick jag lite skäll…. J

Efter bergspriset så vurpade först Christian och sedan körde jag mer eller mindre nästan över honom. Gruppen försvann och helt plötsligt så var jag ensam igen. Men på nästa grusväg ser jag Ola, som inte anser sig ha något att köra för och därför väntar in mig. Dagens välgärning, tack Ola! Maken till lyxryttare får man leta efter. Han hjälper mig fint i någon km tills de långa stigningarna upp mot Ljungåsen börjar, där säger han bara : ”Kör nu”!

Jag laddade på hårt uppför backarna mot Ljungåsen och började se gruppen framför mig. I skogspartiet inför sista stigningen mot bergspriset så är jag äntligen ifatt. En nästan 10 km lång ensamjakt blev till slut lyckad. Jag vilade en liten stund, men sedan fick jag åter hjälpa till. Faktiskt så var det mest jag och Martin Filipsson som orkade hålla uppe farten.

Med drygt två mål kvar började jag och Martin bli lite irriterade, för nu var det lite väl mycket maskande, så vi började köra ganska hårt. Gruppen släppte i backar och skogspartier, men så fort det blev flack grusväg så var de där på hjul igen. Men de fick slita, det syntes. Vi visste att enda chansen att komma ifatt någon, var om någon gått i väggen, så vi koncentrerade oss på att slippa spurta. I motlutet innan Krabo-backen (heter troll-backen så?) fick jag, Martin och en kille till en stor lucka som vi höll i mål. Tyvärr vurpade jag på sista spången över sista bron, precis som Oscar, så där försvann chansen att slå Martin och den andra killen. Rullade i mål på 18.e plats, inte särskilt nöjd.

Placeringen är helt ok, men det är inte kul att känna att jag orkar mer. Jag var inte lika slut som många andra trots hårt arbete under hela loppet. Det låter drygt, men faktum kvarstår, jag är helt enkelt för stark för de grupper som jag hamnar i efter att släppt täten efter 2-3 mil. Det går för sakta, men man orkar inte ensam stöta ifrån och ikapp, för i grupperna längre fram är de snabbare.

Nya tag. Detta var min sista deltävling i Långloppscupen i år. Nästa helg är jag på bröllop i Västerås. Jag kommer antagligen att sluta som 18:e eller 19:e i cupen, vilket känns så där.

I fjol var jag 15:e, fastän att jag är lite starkare i år. Jag var sjuk och körde kass på Billingen, det har man inte råd med om man vill högre upp. Sedan tog jag ett stort steg till förra säsongen, men lyckades, som väntat, inte ta ett lika stort steg till den här säsongen. Dessutom känns det som om många andra också blivit bättre och det har kommit upp några riktigt bra från juniorklassen, vilket bara är kul.

Jag ska nu avsluta säsongen med en riktigt bra placering på SM i Falun och sedan blir det några sista XC-lopp.

Götalandsmästerskapen, Tempo och XC

Lördag, Tempo

Ingen favoritgren, är för dålig på att pressa mig till max ensam. I alla fall i skogen. Ville ändå göra ett bra resultat då det nästan är hemmaplan och de få som var på plats bjöd upp till bra motstånd. Paul Wirenstedt var nog förhandsfavorit, vilket han levde han upp till och vann relativt enkelt. Tvåa var duktiga förstaårs-senioren Martin Filipsson och trea blev alltid starka Stefan Carlsson. Fyra Andreas Olsson Åstorp och sedan kom jag, näst sist.

Vad hände då? Jag kraschade så klart. Det har man inte tid till på tempo. Säsongens första stora krasch som jag faktiskt fick ont av. Precis innan en bro så bara försvann framhjulet, hann aldrig reagera. Slog magen i styret och tappade luften. Lite surt då jag faktiskt körde bra innan dess. Fick tid mot Christian Betilsson som vann junior. Jag körde jämt med honom, så en pallplats hade jag orkat med.

När jag väl hämtat mig och vridet rätt styret så kom Stefan. Hängde på honom och körde åter ifrån honom i skogen. Ute på grusvägen så orkade jag dock inte följa honom. På sista skogspartiet så lossnar styret mer och mer och jag kör sista 2 km med styret vridet nästan 45 grader, inte optimalt.  Nya tag.

Söndag XC

7 varv á 6,3 km med 160 hm per varv. Fin bana där fysiken var betydligt mer utmanad än tekniken. Jag visste att starten skulle bli helt avgörande för min del. Är den mest uthålliga i startfältet, men brukar ha problem med den höga farten under de första varven.
 
Kom iväg bra i starten tillsammans med blivande vinnaren Martin Filipsson samt Paul W, Benny S, Krisse och Stefan C. Jag och Martin körde hårt från start och vår grupp fick direkt en lucka. Kändes kanon i kroppen och jag kunde för ovanlighetens skull sitta med i startfarten.
 
Första gången uppför banans enda riktiga backe, en relativt brant backe med en del lösa stenar, fick jag dock problem. Benny låg framför mig och fick ett litet stopp och då körde jag in i hans hjul och fick stopp. Tvingades hoppa av och springa, men tappade tyvärr tätklungan där. Försökte köra ikapp med stumma löp-ben, men kom aldrig tillräckligt nära. Tappade mycket tid på de två-tre första varven då det var riktigt jobbigt att köra ensam och försöka gå ikapp.
 
På fjärde varvet fick jag dock syn på Benny och Krisse och gick ikapp dem ganska lätt. Gick direkt ifrån Benny, men Krisse hängde på. Vi följdes åt tills varvning efter femte varvet, då hans lopp i juniorklassen var slut.
 
Körde resterande två varv i så högt tempo jag orkade, men närmade tyvärr inte mig Stefan på 3:e-platsen. Gick i mål på den försmädliga 4:e-platsen, besviken. Det är frustrerande att köra ensam två minuter bakom pallen, i samma fart. De minuterna jag tappar, försvinner som sagt under de första varven. Idag kändes det bättre än normalt i starten, men stoppet i första backen gjorde att jag aldrig fick chansen att utmana grabbarna framför. Nästa gång!
 
Härnäst väntar en av favoriterna, Finnmarksturen. Hur kör ni inför den, hård träning eller vila? Jag kommer köra hårda, korta pass den här veckan.

Snart är det höst

En blandat deprimerande och rolig tanke. Hösten är kall, blöt, mörk och blåsig. Hösten är också avkopplande, gul-röda löv, frisk hög luft och tid för annat än cykel.

Det är också tid för cykelcross. Henrik Öijer, cupsamordnare och initiativtagare till cupen, har snart bråda dagar skulle jag tro. Jag ska själv förmodligen bara köra några enstaka CX-lopp, men jag tycker konceptet är fantastiskt kul och bra för svensk cykel. Fartfyllt, publikvänligt, lerigt och blött, samt på en begränsad bana. Det bästa av cykel helt enkelt.

Det ska självklart stöttas. Titta in på cupens hemsida och lär er vad cykelcross är. Kolla in arrangörerna och banorna. Framför allt, prova själva. Har man ingen cykelcross finns det sportklass som det brukar vara många startande i.

CX-Cupen 2009
17/10 Norbergs CK
18/10 Almby IK
31/10 CK Valhall
1/11 Södertälje CK
8/11 Lidköpings CK
15/11 Mölndals CK

För CX-Cupen, tryck här.

Nu ska jag käka lunch, sen åker jag till Götalandsmästerskapet i Hässleholm. Tempo… 😐

Galna cyklande danskar

I onsdags var jag åter på Dust Cup, vardags-tävlingsserien i Danmark. 5:e deltävlingen gick i en superfin skog utanför Roskilde. Banan var ca 7 km lång och var bitvis rejält stökig med rötter och sten. Banan var 95 % stig, två enstaka grusvägar och 150 hm per varv. Tydligen passerades Danmarks högsta punkt… 🙂  I Dust Cup kör man 80 min, då måste man ha gått ut på sista varvet. Vi i topp 30 hann med fyra varv.

Det var drygt 600 startande. Jag säger igen, 600, en onsdag! Det är som ett normalt svenskt långlopp, fast de planeras typ ett år i förväg. Vi borde verkligen fundera över vad vi gör för fel i Sverige. Danmark är på en annan planet när det gäller enkel cykelglädje.

Första gången man startar köper man ett chip för 150 kr. Då kan man antingen anmäla sig för alla sju deltävlingar för 800 kr, eller betala 150 kr per gång. All anmälan sker över nätet. Det är bara att dyka upp och ställa sig på startlinjen. I ett av sju (!) startled. När ska SCF fatta att vi behöver chip. Ett licensbundet chip som man köper själv. Slipper nummerlappar. Då är investeringen för tidtagningssystem osv snabbt betald. Det är 2009 nu…

Tävlingen då? Ja, det kändes att jag kört typ två MTB-pass sedan SM. Första varvet träffade jag nog det mesta i skogen i mina försök att köra fort. Funderade om det var fel på dämpning eller lufttryck, eftersom det slog så dj-vulskt. Fick på en bra start, topp tio. Benny S passerade och jag hängde på. Tappade honom tyvärr ganska snabbt när det värsta stöket började. Sedan kom Tim och jag hängde på honom. Höll inte heller så länge tyvärr, miss av mig kombinerad med grym Tim. Den här banan var som gjord för Benny och Tim, dock inte för mig. Mycket stök och bröt, samt för lite backar.

Resten av racet låg jag mycket ensam i ett vakuum, då blir jag tyvärr lite bekväm. Sista varvet kom jag ifatt en kille och vi hjälptes åt tills han släppte mig i en backe. Gick i mål som 19:e man, 1,5 min bak Tim på 17:e och 2 min bak Benny på 12:e plats. Så det var tätt.

Grymt kul var det i alla fall och riktigt bra, jobbig träning! Ca 1h över 90 % visade klockan. Sjukt egentligen att man orkar det. XC är nog det jobbigaste man kan göra på cykel. Varje gång man tränar LVG för att tävla MTB så inser man att LVG är tramsigt. Det är ju inte jobbigt!

I helgen ska jag tävla just tramsigt. En LVG-helg i Smålands mörka skogar väntar. Ikväll High Chaparall Elit GP i Värnamo, lördag Södra Hestra Sparbank GP och på söndag Västboloppet. Det ska bli fett!

Dags för slakt!

Japp, nu har nästa tunga träningsperiod påbörjats. Förhoppningsvs kan det bygga vidare på en just nu helt ok cykelform. Det kommer bli en fin-fin blandning av tung distans och riktiga kräk-intervaller. Däremellan har jag också en del att göra på jobbet, så här efter semestern.

Vi kom hem i torsdags och sedan dess har jag tränat lördag, söndag, tisdag, onsdag och idag. Distans, långa intervaller, långa intervaller, backintervaller och ett rullpass idag. 14 h på 5 pass över 6 dagar. Imorgon fotsätter det med backdistans. Då är vi ett helt gäng som åker till Torekov och Hallandsåsen. Där ska vi avverka så många höjdmeter vi hinner på 6 h.

En ny favorit. Cykla 1 h distans för att ta dig till backen. Kör sedan så många 7-minuters intervaller du orkar med bibehållen fart. Cykla sedan med 1 h distans. Efter jobbet, innan kvällsmaten. Garanterar trötta ben.

Nästa vecka blir det fortsatt distans men även betydligt mer fart. Jag ska tävla onsdag, fredag, lördag och söndag tänkte jag. Missa inte Dust Cup på onsdag!

Nu är det sängen!