LVG i dagarna tre

I fredags åkte jag och Tim till Värnamo för att starta i vårt första Elit-GP, High Chaparall GP Vi är båda två i bra form, men var förberedda på snabb åkning. Vi hoppades dock på att kunna slita oss kvar tävlingen ut. Det gick inte. Det är bara att inse, skillnaden mellan Elit och Senior är enorm, särsklit i tekniska GP:n. 

Vi trodde båda två att vi som MTB-cyklister var bra på att svänga. I seniorklassen är det verkligen få cyklister som kan svänga fort. I Elit var det annat. De var helt respektlösa i varje kurva. Nu var detta visserligen ett GP-lopp för riktiga specialister, med många skarpa, tighta svängra, men som de körde. Full fart in i kurvorna, ingen broms och det slog gnistor om pedalerna. Kom det en trottoarkant i vägen så hoppade man helt sonika upp på den. Galet. Igångdragen blev därefter, galna. Jag med min kompaktutväxling, 50-11, låg på näst tyngsta växeln ur kurvorna, sen var det bara att maxa för att hålla hjul.

Jag var tyvärr inte riktigt med i starten utan hamnade direkt bland de sista och sedan var det svårt att ta sig framåt. Jag hade nog med att hålla hjul. Efter drygt 20 min flög killen framför mig av klungan och jag gjorde allt för att täppa luckan men orkade inte. Körde två varv ensam, men tog inte in på klungan så då steg jag av för att spara mig inför helgen. Synd, för jag såg sedan att bak mig fanns en grupp som jag kunde åkt med. Nästa gång är jag beredd och då kommer jag sitta med. Det får nu även vara slut på kompaktutväxlingen så länge jag är i svensk terräng. Det var skönt nog flera stycken som flög av före mig.

Helgen fortsatte i Burseryd där det var GP, Södra Hestra Sparbanks Grand Prix, på lördagen och linje, Västboloppet, på söndagen. Båda loppen var korta, 12 varv á 2,2 km på lördagen och 4 varv á 18 km på söndagen, men intensiva. GP-varvet var ganska tekniskt med en backe på mitten som innehöll två skarpa igångdrags-kurvor, riktigt kul varv! Linjeloppet passerade samma backe kring mål, men gick sen ut på ett jättefint böljande småkuperat varv, som gjort för attackåkning.

Nu var det lagkörning med vårt seniorlag som gällde. Då gör jag det som jag är bäst på. Attackera, attackera och attackera. Där emellan täppte jag igen attacker från andra lag. Grymt kul cykling, men inget man vinner lopp på, i seniorklassen där många är jämnstarka. De flesta attackerna blev i backen och kurvorna, men då det gick utför direkt efter täpptes det nästan alltid igen direkt. Dock slet det på många då endast 40 st av 71 startande kom i mål. Efter flera utbrytningar blev det klungspurt där jag blev 15:e man, trött. Skulle aldrig attackerat sista gången i backen, för jag hann inte riktigt återhämta mig till spurten.

Inför söndagens linjelopp åt vi mongolisk buffé och därefter var taktiken solklar. Vi skulle attackera. Det skulle sitta med någon från CK C4 i varje utbrytning och så fort den blev inkörd skulle vi motattackera. Då är LVG kul! Vi levde verkligen upp till taktiken. Vi hade knappt fått fast fötterna i pedalerna förräns Tim kastade loss och fick med sig ett par andra. Sedan var det igång och jag och Tim jobbade verkligen hårt. När någon annan var loss så satt jag i topp och kontrollerade farten och tog utbrytningsförsök. Jag grillade på lite i backarna för att försöka trötta folk. Till sist blev det faktiskt jag som satte in attacken till den utbrytning som höll.

Tim hade precis varit loss med två andra. När de blev inkörda av klungan så smög jag fram på vänsterkanten och precis i en lagom lång backe laddade jag för fullt och tre andra gick med. Vi körde på i ungefär ett varv, sedan anslöt några som också attackerat loss, bl.a. Tim och Peter från klubben. Peter är klubbens bästa spurtare, så därför fick jag och Tim hålla farten i gruppen. In mot målgång var jag dock åter för het.

Några i gruppen hade försökt attackera loss utan att lyckas, så för att undvika det drog jag på hårt i täten för att hålla hög fart. Dock fick jag en lucka vilket aldrig var meningen, en lucka som jag visste att jag inte skulle orka hålla på den sista tekniska halvkilometern. När gruppen då kom ifatt så var jag trött och orkade inte hjälpa Peter, än mindre spurta själv. Rullade därför i mål sist i utbrytningen, 12:a.

Jag är ändå nöjd och hade framför allt riktigt roligt! Länge sedan jag känt mig så stark och med tanke på hur hårt jag jobbade hela loppen igenom så hade jag inga ben att sätta emot i spurterna.

Som ni märker är taktik inte min starka sida i LVG. Jag är helt enkelt lite för het och det är så j-kla trist att sitta i en klunga och vänta på spurt… 🙂 När jag sa det till en klubbkamrat så sa han. ” LITE för het?! Patrik du är hetast i hela svenska Seniorklungan!” Det har han kanske rätt i, man kan ju inte gå på allt.

Enligt min tränare så får jag inte vila än. I måndags körde jag hårda löpintervaller och igår tisdag MTB-distans. Idag ska jag köra intervaller på XC-banorna som ska användas i helgens GM. Imorgon ska jag vila!

Annons