Nu känns det skönt att åter närma sig en MTB-tävling. Synd bara att det är Sveriges värsta grusvägsrally, och inte en riktig mtb-tävling. Jag har bara kört Finnmarksturen två gånger och jag har aldrig gillat banan. Det är för mycket grusväg och för lite stig. Trots allt så är jag laddad och ska åter visa att jag kan. Det har varit för mycket landsväg nu sedan XC-SM.
Så här ser man ut efter ett tröttsamt linjelopp.
I tisdags hade jag ett riktigt glädje-pass. Jag åkte till Romeleåsen för att testa en ny backe för intervaller som Magnus tipsat om, Gökbacken. Den tog ca 5 min till toppen och var en blandning av dålig asfalt och grus, sista biten stig i skogen. Perfekt för att köra 4:or eller 3:or i. Jag läste någonstans att 4:or är sååå 2006, så det är väl tur att jag mest har sysslat med 3:or.
Det blev ett fint pass med totalt 6 st intervaller uppför skiten, men det var inte glädjeämnet. Mitt i backen låg en hästgård med stall ut mot vägen. På ovanvåningen på stallet repade ett hårdrocksband! Det var riktig hårdrock med dubbelkaggar, tung bas och distade gitarrer! Så varje gång jag passerade ökade farten i ren glädje! Jag fick lust att sjunga med, men det räckte inte luften till… Det kommer bli fler pass i den backen! Tyvärr fick jag aldrig se de som spelade och jag ville inte knacka på och avbryta. Men ser jag dem någon gång ska jag berömma dem!
Igår körde jag sista passet inför Finnmarksturen. Jag skulle köra ca 2 h med inslag av backar. Tyvärr körde jag (igen!) vilse i min jakt på skånska backar, så passet blev närmare tre timmar, innan kvällsmaten. Det känns lite i benen idag, men jag hoppas och tror att det är bra imorgon bitti, 10:00. Mina fina Skins kommer att sitta på hela vägen upp i bilen och det har ju hjälpt förr. Kanske sover jag med dem på också.
I onsdags var jag med några kompisar och kollade på fotboll, det var en av dem som spelade. Matchen började 19:00 och vi var där tills ca. 20:00. Vi tänkte att då hinner vi se lagom mycket av slutet. Vi hann se de sista 3 minuterna! Tydligen hade de börjat tidigare och kortat ner speltiden, då ingen var särskilt sugen att spela, varken spelarna eller domaren. De är seriösa de där fotbollspelarna… Då blev vi bittra och sura, så vi åkte och köpte Kristianstads största glass istället!
Nu ska jag dricka kaffe, haj!
Patrik Paulsson - Cyklist 